Det var det året...

Om några timmar är detta året över. Så här med året bakom sig kan jag väl säga att det har varit ett blaha-år. Det har inte heller varit ett jätteaktivt kameraår heller, men gör ändå ett försök till en årssummering:

Januari

När halva vintersäsongen gått brukar vi åka iväg till campingen och titta till den. Det är alltid lika intressant hur mycket havet ätit upp. Detta året hade det försvunnit en hel del och gamla servicehuset stod bra nära kanten. Det var inte särskilt kallt i luften och Junior fick för sig att hon ville känna på vattnet.

Februari

I julklapp -07 fick Junior ett presentkort på att ta hål i öronen och jag lovade att så fort deras simskoleträning med skolan var över skulle det bli av.

Mars

Vinter lyste med sin frånvaro i stort sett hela säsongen, men i slutet av mars kom snön. Men, som vanligt låg den inte speciellt länge... som väl var.

April

Jag fyllde 40 och vi flydde till London. Blev dock överraskad av Mamsen och Pyttebroren, som helt plötsligt bara dök upp när vi skulle upp i London Eye.

Maj

Juniors klass bjöd på en mycket underhållande kroppsmusikal. Tror inte jag har skrattat så mycket någon gång tidigare.

Juni

Äntligen sommarlov!

Juli

Mamsen och Syster lyckades skramla ihop hela Cirkus B och vi åkte iväg till Bakken. Trots skitväder var det superkul... även om jag inte åkte några karuseller.

Augusti

Junior fyllde 9 år. Som vanligt firades födelsedagen i husvagnen.

September

Säsongen är över för detta året och husvagnen ska dras hem.

Oktober

På höstlovet åkte familjen iväg till Lalandia och badade.

November

Hmm... visst gjorde vi något mer upphetsande än hemlagad pizza i november? Nåväl, det var den enda hyfsade bilden jag hade i denna datorn. Junior tyckte för övrigt att det var jättekul att själv göra pizzan och att den var MYCKET godare.

December

En av de bättre julklapparna... ett fadderbarn genom SOS Barnbyar.

Jag hoppas att ni får en bra nyårsafton. Var försiktig med procenten och med raketerna.

Gott Nytt År!

Detta är vad jag menar

Mamma Mia!

Om ens barn får en iPod i julklapp och den är laddad med musik och ens barn tycker om att sjunga blir det rätt högljutt emellanåt.

Just nu står Junior i köket och kör hela Mama Mia musikalen... med påhittad engelska... solo.

Mamma mia, säger jag bara!

Veligt

Jag önskade mig en "Bind-it-all" (en albumgörare) i julklapp. Nu var det så att jag inte varit tillräckligt snäll... eller var det så att Mannen inte visste var han kunde få tag på den... hur som helst, jag fick ingen. Nu är jag i valet och kvalet om jag verkligen ska slösa pengar på att köpa en sån. Orkar jag köra ända till Pema? Kommer jag verkligen att använda den sååå mycket? Det hela rör sig om 600 för själva maskinen och några hundra för bindning, pärmar och ev blad.

Kan inte förneka att den hade varit bra att ha när jag gjorde albumet till Pyttebroren i julklapp. Min tanke var att använda spiralbindning, men de spiraler jag kunde uppbringa (genom att strippa ett block) var alldeles för klena.

Nåja, dags för frukost nu. Får väl sitta och fundilera under tiden...

ADSR

(The Amazing Digiscrapping Race)

Jag borde ta mig i kragen och kreera något. Kollar i tusen gallerier och försöker få inspiration men nä... har ingen lust. Blir alltmer stressad över att lusten inte finns. Den 4 januari börjar ADSR och då gäller det att lusten finns där. Vill inte svika min teamkompis med att hoppa av innan racet ens har börjat.

Hoola hoops och step

Tredje dagen i rad med att anstränga min lekamen så att svetten sprutar. Blev dock lite nerslagen igår när jag gjorde en body check och det visade sig att jag låg på + 0,4 kg sedan invägningen. Visserligen har min magen inte skött sig, men så mycket väger väl ändå inte skit? När jag ställde mig där idag visade dock vågen på - 0,6 kg. 

Så här efter tre dagar kan jag lätt säga att jag är en aning stel i mina ben... från hålfoten, som jag inte har, upp till knävecken (än så länge kör jag nästan bara step). Gissar att det kommer att kännas i andra muskelgruppen när jag verkligen sätter mig in i yoga och muskelträningen. Efter tre dagar med regelbunden träning à 40 minuter kan jag lätt säga att detta är skitkul!

Tack snälla Tomten!

Fitta

Svenska språket är fantastiskt. Vill man ha ett nytt ord är det bara till att göra ett. Speciellt enkelt är det om man behöver ett verb (något som beskriver vad man gör, något som man sätter att framför). Ta bara ett substantiv (saker och namn, något man sätter en, ett eller flera framför) och sätt ett a längst bak. Ett exempel: substantivet ett hopp + a = verbet hoppa. Att kombinera den svenska verbbildningen med engelska ord ska man dock vara lite försiktig med. Vi fick ett Wii Fit av Tomten i Juniors strumpa. Vad händer om man ska verbalisera ordet Fit? Just det! Helt plötsligt står man där med ett oerhört icke PK ord. När jag skriver ordet fitta här i bloggen avser jag inte den fula benämningen av kvinnans könsorgan. Det betyder helt sonika att man har spela/tränat med Wii Fit... bara för att undvika missförstånd.

Idag har jag fittat i 36 minuter. Det började med lite Hoola Hoops. Det innebär att man ska rocka rockring i X antal minuter samtidigt som man ska försöka fånga rockringar, som andra Mii:ar kastar till en. Inte helt lätt och benen blir rätt spaghettiaktiga efter ett tag. Eftersom jag är lite envis och vägrar ta att jag inte fixar en övning försöker jag tills jag kan... vilket innebär att det blev en hel del hoola hoopande. Sedan joggade jag en tur. Där gäller det att hålla jämn takt och inte springa förbi den personliga tränaren, som ligger strax före en. Efter det gick jag på step. Jag hade glömt hur svårt det är att ha koll på fötterna. Här gav jag inte upp förrän jag fick styr på fötterna. Avancerade upp till en svårare nivå, där det helt plötsligt kom fler stepsteg... vilket innebar ännu mer steppande tills jag fixade det. Dagens övning avslutades med lite mer hoola hoopande, där jag också avancerade upp till en svårare nivå. 3 minuters rockande, varav 1,5 minut var vänstervarv och 1,5 minut var högervarv. Upptäckte en muskel i ryggen, som började kvida halvvägs in i övningen och som jag säkert kommer att ha ont i imorgon. Efter de 36 minutrarna var det bara att gå raka vägen in i duschen. Även om det inte ser jobbigt ut blir man varm och flåsig.

Idag körde jag bara på Aerobics. Man kan välja Yoga, muskelträning och balansträning också. Tror att jag testar muskelträning imorgon... om jag nu kan stå på benen.

Jag tycker om när min familj samlas. Jag tycker om flamset och tramset, stimmet, stojet, stöket och till och med ljudnivån. Jag tycker om värmen. Jag tycker om att man komma som man vill och vara som man vill. Jag tycker om när alla pratar i mun på varandra. Jag tycker om alla skratten. 

Precis så var det idag!

Bonusen var att mina små hemmaknåpade julklappar uppskattades.

... och du Pyttebroren, din julklapp till mig var att se din min när du kollade in albumet. Eller Kalaspinglan när hon klappade mappen. Eller Mamsen, som blev rörd över sitt album. Eller Systers min när hon öppnade kartongen och såg alla layouterna. Eller barnen som hela tiden gick och smååt från sina små godiskartonger. Eller Stora Lillebror, som flinade glatt åt snögubbebajset. 

Det sånt som värmer mitt hjärta och det var därför jag gav gåvor fastän vi sagt att vi inte skulle.  

I spelhålan

Stämningen är hög... likaså ljudnivån.

Familjemys!

Alla sova, tyst det är i huset...

Endast Tomten (aka jag) är vaken.

Mannen ligger och snarkar så väggarna skakar. Junior trynar också. Här sitter jag och försöker morna till mig. Träningsvärk har jag i mina stackars sidofiléer. Hur kan man få träningsvärk efter 2 minuters yoga? Eller är det så att jag sträckte mig?

Det var en lång dag igår. Klockan ett började det med sill och det slutade med kaffe och gottebord vid 8-9. Allt förlöpte väl trots ett utbrott av surhet och tjafsighet... och det var faktiskt Mannen helt oskyldig till. Hem kom vi väl vid 10 och vid 11 låg Junior äntligen i sängen.

Julklapparna var tack och lov färre än förr om åren. Inga leksaker blev det heller. Det enda lekiga var ett pysselsätt, där man kan göra glittriga klistermärken. En av de bästa julklapparna verkade vara fadderbarnet från SOS-Barnbyar. Det var något hon önskat länge, men vi inte har fått tummarna ur och fixat.

I eftermiddag är det dags för ett annat julfirande. Ett julfirande med min familj. Lite stökigare, lite mer livat och med betydligt mer skratt och flams. Detta är mer min typ av julfirande!

Så har då äntligen dopparedagen kommit (så att det kan bli slut på tjatet). Junior var uppe i ottan... i allafall kändes det som det... och Tomten hade förärat oss med ännu ett besök. Nedanför strumpan stod ett Wii Fit! 

Så nu har jag och Junior försökt att göra fotbollsnickar. Dessvärre så är det inte bara fotbollar som flyger omkring. Att nicka flygande fotbollsskor och pandamjukisdjur är inte att rekommendera, eftersom det ger poängavdrag. Vi har också försökt oss på slalom, vilket var skitsvårt. Jag är lycklig om jag lyckas komma igenom hälften av portarna. Sedan har vi hoppat backhoppning. Det lättaste och roligaste hittills. Kan tillägga att detta bara är övningar för att hitta balansen. Jag försökte mig på en övning i yoga också... och trodde att jag skulle knäcka ryggen på köpet. MEN, jag lyckades hålla balansen OCH andas rätt genom hela övningen.

Just nu är Junior och Mannen ute i köket och packar in de sista julklapparna. Sedan är det duschning för alla innan det är dags att åka iväg till Svärmor. Och NEJ, vi ska inte gifta oss och NEJ, jag är inte gravid (lika bra att träna in det mantrat i förväg för jag vet att det kommer att tas upp idag igen).

Super Mario

På den gamla goda tiden spelade jag mycket Super Mario. Har laddat hem spelet från den gamla goda tiden till Wii... och jag kan väl lätt säga att jag är rätt ringrostig. Jag kommer heller inte ihåg vilken bana det var man fick så många livsvampar. Den banan hade gjort stor nytta nu. Jag dör ju hela tiden! Det är inte speciellt kul att behöva köra samma jäkla bana med snurrsaker och flygande sköldpaddor (det är de där bland träden... lika roliga som simbanor) så fort alla liven är förbrukade. 5 liv är rätt snålt tilltaget, måste jag säga. Speciellt när man närmar sig ett Bowserslott.

Efter att ha startat om 3 gånger känner jag att stressnivån är på topp och nu får jag väl sätta mig och göra något annat. Vad vet jag inte riktigt. Julklapparna är inslagna. Junior har tagit över Wii:et och ska spela Guitar Hero (vilket jag nog inte klarar riktigt nu heller). Får väl sätta mig och meditera en liten stund först. Hade vi haft Wii fitness hade jag ju kunnat köra lite yoga.

Så var det klart!

Julklappsbekymret är löst och snart är allt inpackat. Tror dock att vi behöver göra en liten inköpsrunda för att köpa lite mer omslagspapper. Sen är det frågan om vad Papa Noël ska ha för nåt att slå om sina. Kom just på att han ju får ha något som den allför smarta avkomman inte har sett här hemma innan... och hur detta inköp ska ske obemärkt är också en fråga att lösa. 

Kan för övrigt konstatera att det blir en ansenlig mängd klappar i år igen, trots att det i år är mindre än vanligt.

Åk med Polar Expressen...

För tredje julen i rad har Junior och jag njutit av Polar Expressen. Det hör till att se den precis några dagar före jul. Den är bara sååå julig och har den rätta julkänslan. Kan också rekommenderas till barn som börjat tveka på om Tomten finns eller inte.

Äntligen sovmorgon

Undrar när jag kommer att kunna utbrista det? Idag kunde jag i allafall det inte. Junior satte igång tvn i vardagsrummet 5.30 och efter det kunde jag bara ligga och småslumra.

Friskhetsstatus?

Junior är knallförkyld och jag tror att det är på gång hos mig med. Mannen hostig.

Precis som det ska vara så här i juletider.

Julklappsbekymmer

Julen handlar inte om att få utan att ge.

I min familj är det egentligen bara barnen som får klappar. Julen är ju ändå barnens högtid. Här är allt fixt och färdigt när det gäller knattarna. Dessutom har jag trixat ihop lite annat till de som jag tycker om... inget speciellt, men ändå gjort med kärlek och omtanke. Den enda som jag faktiskt inte har kommit på något till är Mannen. 

I över en månad har jag bönat och bett om en önskelista så att jag åtminstone skulle ha något att gå efter. Sedan såg jag att den nya Arn-filmen kommit ut på DVD och tänkte att det var ju i allafall en sak. Hinner inte mer än tänka den tanken förrän Mannen upphetsat berättade att han fixat nya Arn. SUCK! Dags att ta på tänkarmössan igen. TÄNKA... TÄNKA... TÄNKA... TÄNKA... Sedan kom jag på att han kommit med syrliga kommentarer om min plattskärm och att han kunde tänka sig en sådan skärm hans bror har. Hmmm... han kanske skulle få sig en ny skärm. Diskuterade lite med Junior vad hon tyckte. Detta var ett STORT misstag... ett MEGAMISSTAG. Man tycker att en 9-åring borde kunna hålla saker och ting hemligt, men nä då... Givetvis babblade hon bredvid mun och jag är tillbaka till tänkarmössestadiet igen.

Nu har jag 4 shoppingdagar på mig att komma på något mer spännande än en väderstation och presentkort i bowlingshoppen och det är en aningens stressande. Frågar jag kommer han bara med dötradiga förslag. Helt ärligt, hur kul är det att t ex få en termosmugg?

Kommer jag inte på något inom det snaraste får jag väl packa in ett paket grillkol och skriva på kortet att han inte varit snäll i år...

Äntligen!

Nu har jag 19 härliga, lediga dagar framför mig och inte ens en jäkla tradig bok fick jag i julklapp på jobbet (vilket nästan blivit tradition vid detta laget). Hade inte hunnit njuta av friheten mer än någon timme innan jag satte igång att skura toaletter med klorin. Nej, ingen kräksjuka... men en annan ganska äcklig magåkomma, vanlig bland barnfamiljer (om jag inte säger det högt är det inte lika äckligt, ja... du fattar). Nu luktar hemmet som ett badhus.

Min kartongbit, som jag målade igår, blev så himla bra att jag nästan inte vill ge bort den. Junior har en pärm som hon vill att jag ska pimpa till. Tror att jag gör något liknande med den. Men, det får vänta tills efter jul. Nu vill jag bara ta det lugnt... och kanske tänka ut vad Mannen kan tänkas vilja ha i julklapp... förutom väderstation och nya bowlingskor (vilket jag tycker är helt tråkiga saker att få i julklapp).

Va, är jag fortfarande uppe?

Har varit duktig de senaste 2 veckorna och kommit i säng före 11... även om jag inte somnat särskilt snabbt ändå. Kan fortfarande konstatera att Kunskapskanalen är ett ypperligt sömnmedel, garanterat fritt från biverkningar (om man räknar bort att man vaknar med tvn på mitt i natten). Mitt sömnproblem har i varje fall blivit bättre av att inte dricka kaffe. Alltid något!

Anledningen till att jag fortfarande är uppe är att jag inte hunnit uppdatera mig om all som jag brukar vilja ha koll på. Måste kolla upp min Google Reader, måste kolla upp vad som händer hos Tangie och DST och måste ha lite koll på några andra ställen också. Sen är det mailen som ska kollas. Fast, den går snabbt. Det kommer sällan något där... inte mer än Ellos, som tjatar minst varannan dag om FANTASTISKA ERBJUDANDEN eller SUPERREA! Allt detta hade jag kunnat kolla en normal kväll, när jag ändå inte har något bättre för mig. Men, idag hade jag något bättre för mig. Jag har gjort något så egenomligt som att måla svart akrylfärg på svart kartong. Dagen innan satt jag och sydde i samma bit kartong. Kan dessvärre inte berätta mer än så. Detta är nämligen också en sån sak som kommer att avslöjas senare.

Imorgon är det äntligen skolavslutning. Om exakt 14 timmar är jag nog på väg hem från jobbet och kommer sedan inte frivilligt att sätta min fot där förrän den 7 januari igen. Gud, vad det kommer att bli skönt.

Nej, nu är det bingen som gäller.

Jordbävning

Hur troligt är det att lilla Svedala drabbas av en jordbävning? En jordbävning som mätte 4,7 på Richterskalan? Nä, just det... inte så stor risk. Men, det var just det som hände i morse.

Jag satt vid datorn och skulle kolla in en sak medan Junior skulle göra sig i ordning. Det stora bumpet gjorde att skrivbordsstolen hoppade till och sedan började allt att skaka. Först trodde jag att det exploderat någonstans, men efterföljande skakningar passade liksom inte in i explosionsteorin. Så fort det var över började jag söka efter förklaring. Det stod inget på Sydis och inte heller på TT. Det enda jag hittade var en liten notis på förstasidan hos Skånskan om ett skalv som känts i hela Skåne och att SOS inte visste vad det var. Förklaring fick jag först när vi rattade in Malmöhus på väg till fritids. Förstår också varför Syster skickade ett oroligt sms strax efteråt. Hon bor tämligen nära epicentrum.

Detta var en upplevelse som jag hade kunnat vara utan. Jag tyckte inte att det var ett dugg spännande. Bara jävligt obehagligt. Fattar inte hur folk frivilligt kan välja att bo och leva vid förkastningssprickor!

Vad är det som händer?

För nästan exakt 15 minuter sedan bumpte det till och skakade som fasen. Trodde att det exploderat i någon grannes lägenhet. Junior satt på toa och trodde att hon var yr. Hittar ingen direkt info hos några av våra tidningar och hos TT, inte mer än att hela Skåne drabbades av detta och att SOS inte vet vad det var. Mycket obehagligt var det i allafall!

Brrr...

Som vanligt, efter en timme i ishallen, är jag som en genomfrusen isklump resten av dagen... så även idag. Nej, jag åker inte själv. Det räcker med att knyta 19 par skridskor. Det är ungefär så mycket man hinner innan det är dags att kalla in snorvalparna och hjälpa till att snöra av nämnda skridskor igen. Isklumpsproblemet hjälps inte upp av vår skånska "vinter" med fuktig snålblåst och några plusgrader. Detta är en kyla som söker sig ända in i märgen. Men, men... imorgon är det sista gången denna terminen jag slipper stå och frysa i allafall. Gäller att tänka positivt!

Idag var det Juniors stora dag. På hennes skola är det 3:orna som håller i skolans lussefirande och det skulle ske idag. Tyvärr kunde varken jag eller Mannen delta, men fick höra av Gamla Dagmamman (som nu har sadlat om till kyrkovärd) att det var jättefint och att de var urduktiga. Sedan hade detta lussetåg travat iväg till en av byns livsmedelsaffärer och ställt sig där inne och lussat också. Chefen på bygget blev så till sig att han skänkte 200 kronor till klassen. Klasskassan drygades ut ytterligare av en snäll tant som skänkte 100 kronor. Inte så illa pinkat, tycker jag!

Nu på kvällen var det dags för ännu ett lussetåg och det var fritids som fixade det. Detta blev nog inte riktigt lika stämningsfull och vackert som i förmiddags. I detta tåg var det fler Lucior än tärnor. Det var nästan fler stjärngossar än tärnor...! Men, sjunga kunde de! De var jätteduktiga. Det krävs en hel del för att fylla ett helt kyrkorum med barnröster. Efter lusseriet var det vandring i gåsarad från kyrkan till skolan. Måste sett väldigt roligt ut för bilister som var tvungna att stanna för ett 20-tal lucior, en handfull tärnor, massor av tomtar, en och annan stjärngosse samt en julgran och ren. På fritids bjöds vi sedan på glögg och pepparkaka.

Nu tänker jag stjälpa i mig en stoooor kopp VARMT te och hoppas på att det hjälper mig att töa... åtminstone litegrann.

Kallt

Ännu en kall lektion i ishallen.

En äldre man ringde i dagarna till sin son och berättar att han och mamma skall skiljas efter 45 års äktenskap. Sonen tycker det låter helt absurt men mannen svarar att så här blir det, du får ringa och berätta det för din syster. 

Sonen ringer till sin syster och berättar samma historia och systern svarar ilsket att "det är klart att mamma och pappa inte skall skiljas, jag ringer dem". 

Hon ringer sin pappa och frågar vad som står på och är riktigt upprörd men pappan insisterar. 

-NI skall INTE skiljas! säger dottern, gör inget innan brorsan och jag kommer hem och pratar med er. Sen slänger hon på telefonen. 

Mannen vänder sig om till sin fru och säger: 

-Så var det fixat, båda barnen kommer hem till jul och de betalar resan själva.

17.45

Det var tiden då inlämningen för lördagens Lotto avslutades. När klockan var 17.38 kom jag på att jag inte hade hunnit förnya 10-veckorslappen och skulle snabbt och lätt göra detta. Såg då att jag behövde ladda på med nya pengar. Borde heller inte ta så lång tid... Det hade det inte heller gjort OM inte Sparbanken Finn skulle lägga sig i. Massor av rutor att skriva i... och när allt var färdigt var klockan så klart 17.45! *suckar tungt*

Zzzzz....

Efter att ha skickat iväg ungen till skolan la jag mig i soffan och tittade på tv. Fullt påklädd och under ett duntäcke sov jag sedan i 4 (!) timmar. Gissar att det var välbehövligt...

Magen? Faktiskt något bättre...

Har missat tåget... luciatåget!

Magen bråkar ordentligt och jag är hemma och försöker ta det lugnt. Gissar att det är den senaste tidens arbetsbelastning toppat med julstress som har satt igång det denna gången. Så, här sitter jag... och missar mina gamla elevers luciatåg idag. Synd! Hade gärna velat se det.

Åter till vardagen

Så var alla ungarna på plats igen... oh, jisses vad närvarande de är. Kanske inte i den bemärkelsen att de är intresserade och suger åt sig av den kunskap jag försöker förmedla. Med närvarande menar jag att man helt klart märker att de är 19 stycken och låter och uppför sig som om de var dubbelt så många. Efter två dagar känner jag att jullovet helt klart kunde börja imorgon. Fattar inte hur jag ska stå ut i en hel vecka till... Tack och lov att utvecklingssamtalen är klara i allafall!

Magen bråkar igen fastän jag inte druckit mer än några droppar kaffe den senaste månaden. Vad ska jag nu utesluta?

Förresten, den puckade föräldern kom på utsatt tid... *kryss i taket*

Fri lek

11 barn idag och de har jobbat som små illrar. Som belöning blev det fri lek på eftermiddagen.

Scout, var redo

Julavslutning... med skjorta och märken på. Från och med nu är Junior ingen Minior utan en Spårarscout.

Fryser

Fyra barn barn blev dagens skörd. Nu står jag och fryser i ishallen.

Tråksöndag... igen!

Jag sitter här med öronpluggarna på och lyssnar på Spotify. Mannen ligger i soffan och kollar på stollar som åker skidor. Junior sitter vid datorn och försöker terrorisera mig på MSN med blinkningar och vibbar (men smart som jag är satte jag mig som upptagen... ha!). 

Märkena på scoutskjortan kom på med gemensamma ansträngningar från Mannen och mig. Alla åkte inte på dock eftersom vi fortfarande inte är helt säkra på vilka märken som är vilka. Var ska till exempel de trekantiga sitta och hur ska de sitta? På kårens hemsida visas ett sätt och scoutförbundet visar ett annat. Sedan har vi ett märke som vi är osäkra på om det är ett lägermärke eller ett förtjänstmärke. Tycker att kåren skulle haft en "sy på märken"-kväll för förvirrade föräldrar. Tackar högre makter att det bara är en scoutskjorta som ska fixas... och tycker synd om Mamsen så här i efterhand. Vicket jäkla meck!

Dagen idag kommer att gå i scouternas tecken... i allafall för Mannen och Junior. De ska nämligen stå på den lokala julmarknaden och sälja lotter i scouternas stånd. Jag själv tänker schappa till det stora shoppingcentret i väster för att dyrka Mammon. Även om Junior fortfarande får paket av Tomten får hon några av oss också. Det är inte så lätt att fixa det när hon är med, vilket hon oftast är. 

Har lite pappersarbete som måste göras också inför veckan som kommer. De två sista utvecklingssamtalen måste förberedas... och det är sånt som kan förstöra en hel dag för mig. Det är inget kul och det tar tid och därför skjuter jag upp det så långt jag bara kan.

Oh, ja... får inte glömma att jag ska ta med mig film till skolan. Det är Bajram igen och det är lite osäkert hur många barn jag kommer att ha. I dagsläget verkar det som om jag skulle ha hälften borta, men det kan också vara betydligt färre... eller fler. Vissa har liksom ingen framförhållning (måste kännas märkligt att högtiderna bara kommer trillande över en... typ oj, då... julafton imorgon). Så, har jag och kollegan bara pyttelite barn blir det att titta på film. Fast, det gör inget. Barnen är inte vana vid att se film där de pratar på svenska. Bra lyssningsövning, med andra ord. Tänker ta med mig Horton, även om jag inte tror att de kommer att fatta den.

Syslöjd var aldrig min grej

Har i två (2!!!) timmar suttit och försökt få på Juniors märken på scoutskjortan... utan framgång. När jag kände hur det ångade innanför skallbenet insåg jag det omöjliga. Hur f-n ska man få igenom en helt vanlig tunn synål genom de elefanthudstjocka märkena... och dessutom få märkeshelvetet rakt? Det övergår mitt förstånd. Nu lämnar jag med varm hand över till Mannen, som förhoppningsvis lyckas bättre. Gör han inte det vet jag att vi har textillim (ja, vi har det mesta i limväg) stående i pysselskåpet.

Irritationen har varit stor idag. Den största anledningen är en puckad förälder, som nu... efter att i 3 veckor har vetat att de har utvecklingssamtal nästa vecka kläcker ur sig att tiden de fått inte passar och vill ha en ny efter kl 17.00 istället. De fick för fan en tid som de själv valt! Skrev ett surt svar om att de själv valt tiden och att jag inte har några sena tider kvar. Tänker inte sitta och vänta en hel eftermiddag för att de inte kan ha koll på sina egna tider (och framför allt inte har koll på när deras egna högtider infaller... vilket troligtvis är anledningen till att de inte kan komma). Jag är ingen serviceinrättning och jag bor framför allt inte på skolan. Verkar som om det inte bara är barnen som tror det... *suckar*

För övrigt kan jag rekommendera Per Gessles nya album "Party Crasher".

Sudda, sudda, sudda...

Den senaste timmen har jag suttit och extraherat bilder. För den som inte fattar är det när man väljer ut en detalj i bilden och klipper ut den alternativt tar bort bakgrunden. Eftersom jag är en petmaja måste det bli bra utan några missar. Detta innebär att först tar man bort grovt och sedan är det suddgummi i miniformat som gäller. Sen är det bara till att sudda, sudda och sudda lite till.

Varför sitter jag och gör det?

Ja, det kan jag tyvärr inte avslöja just nu. Kanske får man se runt jul... eller så får man vänta. Vet inte ens om min idé funkar än. Har ju bara börjat på grovgörat än så länge... och det är några timmars suddande till innan jag kan börja göra det roliga.

Annars har väl dagen varit så där. Har haft studiedag och ägnat dagen åt att skriva progressionsplaner i SO. På normal svenska innebär det att vi brytit ner uppnåendemålen i år 5 i SO till år 1, år 2 osv... dvs vad de ska kunna i de olika årskurserna. Eftersom SO-ämnet innefattar geografi, historia, samhällskunskap och religion hann vi inte färdigt med allt, men är ändå nöjd med vårt arbete. Känns som om vi är en bra bit på väg och när det väl är färdigt kommer det att vara avsevärt lättare att sätta de skriftliga omdömena. Detta är något vi efterlyste för minst 5 år sedan... men bättre sent än aldrig.

En trevlig sak som hände idag var att Stora Lillebror gav mig en inbjudan till Spotify. Precis när de lanserade sig signade jag mig på gästlistan, men det blev aldrig något med det. Så, nu sitter jag och lyssnar på lite gammal god musik. Favoriten är helt klart Fade to grey med Visage.

Sen måste jag säga att jag gillar julkalendern. Gillar också att tv-kalendern och radio-kalendern hör ihop. Junior är också ett fan. Det bästa hon vet är när Klas säger "mörkblå paljettbyxor". Vissa roar sig lätt... *ler*

Vänta och vänta

Inväntar utvecklingssamtal nummer 13 av 19. Snart är de äntligen över! Sen är det bara 5 månader tills det är dags igen...

Ömma tår

Tydligen trampade jag... nja, kanske till och med stampade på ett par ömma tår när jag tyckte att det var jobbigt med en bjäfsig hund. 

Jag kan bara säga...

TOUGH LUCK!

Detta är min blogg och på den skriver jag vad jag har på hjärtat. Har du problem med det och känner att du måste komma med korkade kommentarer, så gå inte in och läs här. Det är lugnare för både dig och mig.

Kalaspinglor och bjäfsande

Så har det varit kalasdags igen och denna gången var det Pyttebrorens sambo (som från och med nu kommer att benämnas Kalaspinglan) som fyllde år. Fyllde år och fyllde år... det var i och för sig ett tag sedan, men det var idag hon hade kalas. Jag hade, med Pyttebrorens hjälp, inhandlat några produkter på Lush... vilka jag inte har en aning om vad de var till för, men Kalaspinglan verkade bli glad i allafall. Vilken tur! I påsen fanns också ett choklad som Mannen hittat. Jag som inte är någon chokladkännare fattar som vanligt inget, men det var tydligen inte ett skitchoklad i allafall.

Många kakor blev det och när vi ätit oss mätta på smulpaj kom den stora kaloribomben. Shit säger jag bara! Har lite svårt att beskriva den, men kan kanske försöka. Först var det en chokladsockerkaka eller kladdis i botten. Ovanpå låg ett tjockt lager med frosting med minst 3 kilo socker i. Alltså inget för de som lätt blir stirriga av för mycket socker och definitivt inget för diabetiker. Men, god var den om än lite lätt mäktig.

Trevligt kalas var det, med många skratt och mycket flams... precis som det ska vara när vår familj träffas. Hoppas bara att inte Stora Lillebrors Flamma och Systers McAan blev skrämda. Vi kan lätt bli lite mycket efter vad jag förstått av Mannen. Inte lätt att komma in som ny i detta gäng och jag gissar att det tar ett tag att vänja sig vid oss. 

Lite jobbigt var det dock eftersom Gubben hade asat med sig Bjäfsande Hunden som var störigare än Mamsens Slemmis. Ett enda bjäfsande, hoppande och störande... *suckar*

Julkalender

Årets julkalender är nu upphängd i klassrummet.

Halva veckan är över

Kommer inte ihåg ifall jag nämde det, men detta är helvetesveckan med STORT H!

Lämnade hemmet 7.00 i måndagsmorse och kom hem 21.50. Då hade jag hunnit med att jobba med barnen, haft 5 utvecklingssamtal à 45 minuter och sedan ha en sen kvällsföreläsning. Tisdagen började på liknande sätt men kom hem lagom till kl 17. Dagens morgonprogram följde samma mönster. När ungarna gått hem körde jag 2 utvecklingssamtal à 45 minuter, varav ett av dem var ett åtgärdsprogram (vilket är extra jobbigt). Kan väl tillägga att det tar lika lång tid att förbereda ett utvecklingssamtal som att genomföra det. Morgondagen blir en lång dag också. Slutar egentligen 16.30, men pressar in 2 utvecklingssamtal till och kommer väl vara hemma lagom till 18.30. Kan gissa att jag kommer att ligga i soffan på fredag kväll som en urvriden trasa.

När denna vecka är över har jag betat av en hel del av utvecklingssamtalen, men de är inte färdiga. Har 19 ungar att göra detta med. Som tur är har alla än så länge dykt upp på avtalad tid, men detta är ingen självklarhet. Det brukar var någon som man får kalla ett par 3 gånger innan man får dem till skolan.

Behöver jag tillägga att jag är trött?

Var vi verkligen så?

Var på bio med Mannen ikväll, för äntligen var dagen inne för premiären av Twilight. Eftersom jag inte visste om Mannen skulle få ledigt eller inte, var jag i bokande stund tvungen att välja den tidiga föreställningen. Det var ett stort misstag! De äldsta i salongen var troligtvis jag och Mannen. Resten av högen var galna fjortisbrudar.

Redan innan filmen började kastades det popcorn, pratades, skrattades och skreks det så pass att biovaktis kom in och bad dem dämpa sig eftersom de hördes ända ut till honom. Det hjälpte inte speciellt mycket kan jag säga.

Sedan började filmen... med applåder från fjortisarna. Strax efter det dök Jacob upp... med pip, kvid och suckande. Lite längre in kom så äntligen Edward... och då började de galna tjejerna att applådera! Så fort man kom in lite i handlingen (vilken inte var helt lik boken) OHades och AHades det. När sedan filmen äntligen var slut applåderades det igen.

Min rekomendation är att du köper filmen på DVD och tittar på den en långsam och barnlös söndagseftermiddag... om du nu ska se filmen. Annars tycker jag att du ska läsa boken istället och ska du läsa den, gör det före filmen så förstår du allt vad de syftar på.

Första snön

Den kom idag. Alla ungarna blev som galna. Inte jag...

Trött=dum

Enligt senaste hjärnforskningen blir man dum av att inte sova tillräckligt. Det gäller också om det är dålig kvalitet på sovandet. Hjärnan får inte tillräckligt med tid för att återhämta sig. Sover man för lite eller för dåligt under en längre tid kommer ens hjärnceller att dö undan för undan.

Så, nu vet ni varför jag är som jag är...

Surfittor!

Varning! Detta inlägg kommer att innehålla grova generaliseringar och en del fula ord! Hatkommentarer kommer att raderas eftersom jag anser att du är varnad!

Varför är vissa så snara till att hacka så fort man kommer med ett klargörande? Och varför i hela fridens namn tror de att deras hackande mildras för att man sätter en blinkande smiley efter inlägget?

Ja, jag pratar om ett ganska stort svenskt föräldraforum. Det var där jag upptäckte digiscrapping och även om jag inte hänger där inne särskilt ofta (av olika anledningar) så tittar jag in lite då och då. Lämnar lite tips om jag har. Svarar på frågor om jag kan. Idag fick jag en sur kommentar, MEN med en smiley efter, för en sak jag skrev. Blir lite trött faktiskt. Bara för att de hänger kvar vid samma stil, som de hade 2006 när jag började hänga där, betyder det inte att det är samma som resten av digiscrapvärlden håller på med. Hade de tittat lite längre ut från ankdammen i .se-världen hade de upptäckt att det finns massor av olika stilar och att det sällan finns något som är "nytt"... även om det är det för dem. 

Intoleranta besserwissriga surfittor!

Leksakskataloger

I veckan kom julkatalogerna från både BR och ToysRUs. Det veks hörn för glatta livet och kryssades hej vilt. Jag kom på den briljanta idén att skriva upp allt på Juniors blogg. Det är ju easy peasy att lägga upp en lista i marginalen. 

Efter en timme är jag nu äntligen klar med det och jag kan väl säga att ni får scrolla bra länge för att komma igenom allt.

A men inte B

Minst 3 personer har uttryckt sin nyfikenhet angående mitt avhoppande från mitt CT uppdrag. Dessvärre får ni tyvärr fortsätta vara nyfikna... eller läsa mellan raderna på den andra bloggen (vilket nog heller inte är så lätt).

Premiären för Twilight filmen närmar sig med stormsteg och idag bokade jag 2 biljetter (den ena till Mannen, som säkert snarkar sig igenom filmen) till 18.30 föreställningen. Mamsen lovade att ta hand om Junior under tiden. Med lite tur vill Junior sova över där också, men det får vi se...

Det börjar verka kärlek, banne mig!

Igår eftermiddag ringde telefonen. Mannen svarade och personen (en pojke) i andra änden frågade efter Junior. Mannen gick och lämnade över luren... och sen fick vi oerhört stora öron. Trots den ytterst sparsamma konversation från Juniors sida var det inte svårt att förstå vad det hela handlade om. 

♥ KÄRLEK ♥

Pojken hade tydligen skrivit ett brev till Junior för att fråga chans och han ringde för att fråga vad hon svarade. Men, Junior hade aldrig fått brevet och när pojken fick höra detta frågade han helt enkelt över telefonen. Juniors svar på om hon ville att de skulle vara ihop blev... 

- "Om du vill".

Så, nu börjas det. Det är dags för Mannen att börja leta efter en lämplig hagelbössa och en skön fotölj att ha innanför ytterdörren.

Jag blir tokig!!!

Det finns inget bättre än en unge som kommer upp 100 gånger efter sänggående för att tala om att den inte kan sova. Särskilt underbart är det när man själv är trött och har gått och lagt sig och precis nästan lyckats somna. Det rekommenderas å det starkaste för de som har sömnbesvär *ironi*. Har du redan svid i magen kan jag tala om att det INTE blir särskilt mycket bättre av denna behandling. 

Sen har du den varianten när ungen ligger och småbölar för att man ska komma in och fråga, eftersom hon/han vet att det är sängläge som gäller. Småbölar man, blir man automatiskt täppt i näsan och måste gå upp och snyta sig. Detta kan med fördel göras ett 20-tal gånger.

Ja, i såna här stunder önskar jag att jag aldrig fått den korkade idén att skaffa barn! Nån annan kan gärna få ta över ett tag nu... det är bara att höra av sig. Vi står för frakten och vissa omkostnader.

... eller så klickar du här.

Förvirrad

Sitter här nu och vet varken ut eller in.

Mailet gick iväg och ett svar kom ganska omgående... ett svar som jag inte väntade mig alls. Trodde att det skulle bli ett svar i stil med... vad synd... tack för denna tiden... osv, något liknande det jag fick när jag lämnade mitt andra CT tidigt i höstas. Men, svaret jag fick var totalt oväntat och slog undan fötterna på mig.

Jag, som tidigare i kväll var redo för att sluta, har lite att tänka på de närmaste dagarna...

Jobbiga beslut

För en vanlig dödlig är det kanske inget jobbigt beslut. En vanlig dödlig har nog inte en aning om vad det är jag pratar om ändå. Jag har precis skickat iväg ett mail där jag säger upp mig från mitt CT (creative team).

Big deal! Vad fan är ett CT?

Varje digiscrapping designer av rang har ett CT som promotar deras produkter genom att göra superlayouter, vara värd för tävlingar osv. Som lön för mödan får teamet produkterna gratis. Att vara med i ett CT är inte alla förunnat och jag misstänker att jag lämnar en designer som är på stark uppgång. Det är liksom en fjäder i hatten om man är med i ett team för en stor designer. 

Jag har varit CT hos Tangie Baxter i över ett år nu och det är världens bästa team. Bra designers som bryr sig om sitt CT och för det mesta är det bra grejer de gör. De andra CT-tjejerna är de bästa. Stämningen har hela tiden varit på topp och alla bryr sig om varandra.

Så varför sluta?

Tja, har man tappat gnistan så har man. Jag blir bara stressad numera när det ena kitet efter det andra trillar ut och jag inte kommer på en enda ljus idé. Det jag har gjort den senaste tiden kan man snarare kalla "crap" än scrap. Och känner man sig inte nöjd med det man gör kan man inte heller sälja in det till andra. 

Så ja, det var ett jobbigt beslut att ta...

Vilken morgon!

Den började allt annat än bra. Hade ont i magen igen och det kändes som om jag skulle kräkas precis när som helst. Bet ihop rejält hårt för just nu är det inte läge att vara hemma och vara sjuk. Fick i mig frukost, fick på mig kläderna och sen börjades det... Var fanns min klocka? Var fanns jobbnycklarna? 

Jag visste att de borde ligga på byrån i sovrummet, men det var inte läge att tända lampan för att börja leta. Mannen låg nämligen och trynade allt vad han kunde. Efter en stunds famlande i skumrasket hittade jag klockan, men var fanns nycklarna? Visste att jag tog dem ur fickan när vi skulle hem till Syster, men kunde inte för mitt liv minnas exakt var jag la dem. Klockan gick... Efter 15 minuters letande i skenet av min mobiltelefon gav jag upp och tände sänglampan. Skit samma om gubbskrället fick sova eller inte... jag var SEN! Letade och letade... Drog till och med ut byråerna för att se om nycklarna trillat bakom, men inte. 

När jag var två millimeter ifrån att ta till lipen och ge upp hittade jag dem. De låg inbäddade i Mannens rena tvätt, som JAG hade lagt i hans säng för att HAN skulle lägga undan den på rätt ställe. Hur den hamnade på byrån? Tja, han tyckte väl det var lättare att slänga den där (ca 3 meter från sängen i andra änden av rummet) i stället för på stolen precis vid hans fotände (ca 30 cm från redan nämnda säng). Kan väl säga att stressnivån var skyhög när jag väl var ute från lägenheten. Behöver jag påpeka att irritationen var ännu högre.

Har han plockat in sin tvätt än? Å nej, den ligger fortfarande kvar... *suckar*

Jag har nått mitt mål!

Efter en veckas intesivtvättande, med i genomsnitt 2 maskiner/dag (vilket är precis vad som får plats att torka i lägenheten), har jag nu kommer ner till botten. Tvättkorgarna är undanplockade och all tvätt kommer nu att finnas i mitt fina Elfa-rack. 

Idag har jag dessutom suttit och knåpat ihop en stencil med utvecklingssamtalstider, att delas ut till ungarna imorgon. Det är något som alltid tar emot... lite som att behöva betala räkningar. Det ska göras, men är bara så motigt. Så, nu har man en helvetesmånad framför sig. I år är det värre än någonsin eftersom vi nu är ålagda att ge de stackars barnen skriftliga omdömen. Ännu ett papper att producera... Jag blev verkligen lärare för att jobba som sekreterare igen... NOT!

Har ni sett en yr cachare någonstans?

Mannen är en inbiten geocachare. Så pass inbiten att jag snart börjar tro att han känner sig ensam och övergiven om han inte har sin GPS på sig eller i en omedelbar närhet. Han är så pass inbiten att han får sms så fort en ny cache blir publiserad... Ja, du fattar?

I allafall, Mannen och några andra nördiga cachare bestämde för någon månad sedan att de skulle försöka slå nordiskt rekord i antal hittade cachar under ett dygn. Idag var det den stora dagen. Han gick upp i ottan... tror inte ens att jag registrerade att hans väckarklocka ringde. Vet att den skulle ringa runt 5-tiden. Eftersom de flesta cacharna i Skåne redan är tagna hade de bestämt att dra över till Danmark för att i stort sett länsa hela Själland. Trodde att han skulle komma hem några timmar efter mörkrets inbrott eftersom det inte är helt lätt att leta "skatter" i mörkret, oavsett om man har pannlampa eller inte. Men, klockan är nu snart midnatt och än har jag inte sett röken av honom.

Så, skulle du råka på en galen man med en konstig grej i handen och som yrar koordinater... skicka hem honom är du snäll.

Tack på förhand!

Produktiv dag idag

Man kan väl inte säga att jag var uppe med tuppen direkt... om nu inte tuppar masar sig ur redet runt halv tio. Hade egentligen behövt ännu mer sömn, eftersom jag återigen är inne i en period då det bara inte går att somna på kvällarna. Eller jo, det går att somna, men inte i vettig tid om klockan ringer 5.40. 

Efter frukost fick jag Junior till att packa in paket till Kusin Vitamin, som fyller 5 år idag (Hurra, Hurra, Hurra, Hurra, Hurra!!!) medan jag själv gjorde mig i ordning. Vi hade hyfsat gott om tid innan det var dags att köra... trodde jag ända tills det var dags att gå. Då visade det sig nämligen att Ego-Junior BARA hade packat in det ena paketet, som hon utsåg till det hon skulle ge, och jag därför fick flänga på lite papper på det andra. Klockan tickade på och vi hastade ut genom dörren. Jag in igen efter kamera och snus... och när vi hade kört i ca 30 minuter kom jag på att jag glömt det lilla albumet jag gjort till Kusin Vitamin. SUCK!!! Behöver jag säga att jag var LITE irriterad?

Kalaset avlöpte väl. Träffade Mamsen och Mr B, Gubben, Stora Lillebror med nya flickvännen... och givetvis Syster och Fanny Bunny. Träffade också det nya tillskottet i familjen, Lillprins Bus, som är Systers nyas son... go' som bara en 4-åring kan vara. Kusin Vitamin verkade uppskatta lådan med Äckliga skämtartiklar. Hon är precis i rätt ålder för sånt. Synd bara att pruttkudden var lite trög. Fast den kanske slappar till sig efter lite användning. Det är kanske som med riktiga rumpor att ju äldre desto slappare...? Efter lunch och kladdkaka bjöd Kusin Vitamin, Fanny Bunny och Junior på show och Lillprins Bus skötte jobbet som ljustekniker med glans.

På väg hem från Syster och barn körde vi inom det stora köpcentret och köpte ett Elfa-rack att ha på toa. Nu när tvätthögarna har decimerats rejält, räcker det att ha en sån att stoppa tvätten i. När en korg är full är det dags att köra en maskin. Jättesmart uttänkt av mig, tycker jag faktiskt. Jag är lite fundersam över hur folket på Elfa tänker, dock. Det var inte speciellt svårt att sätta ihop den, men på beskrivningen visade de att man behövde en gummihammare att slå i stagen med. Hur många har en gummihammare hemma? Vi har en sådan hammare, men den är i husvagnen, för en sån använder man att slå ner tältpinnar med. Vad behöver man en gummihammare hemma till... förutom att sätta ihop Elfa-rack då? Att man förstör lacken om man använder vanlig hammare förstår jag, men ändå... Kan väl säga att det gick lika bra med en metallhammare och handduk mellan rack och hammare.

Nya tvättmaskinen är välanvänd vid detta laget. Jag tvättar och tvättar som aldrig förr, nu när jag slipper gå ner i katakomberna och vara rädd för vem som gömmer sig i torkrummen. Det hänger ständigt tvätt på tork... både i badrummet och på torkställningen i vardagsrummet. Men snart så har vi tvättat igenom allt! 

Jag blir bara sååååå trött!

Det slår aldrig fel! Nästan varje gång man träffar Svärmor frågar hon när vi ska gifta oss. Det har vi gjort en gång. Det funkade inte. Att vara sambo passar i allafall mig bättre. Kan man inte bara acceptera det? Och vad spelar det för roll om man är gift eller sambo? Blir vi annorlunda som personer och par om vi är gifta?

Eftersom jag slutat dricka kaffe kom även frågan om jag var gravid upp. Det är också en klassiker... *suckar*. Klart man vill vara gravid när man nyss fyllt 40 och ens första barn är inne på sitt tionde år. Klart man vill börja om från början med matningar dygnet runt, för lite sömn, ingen tid över för sig själv, bajsiga och kissiga blöjor. Om man nu har en längtar efter fler barn, hade man inte satsat på fler lite tidigare då? 

Som sagt, jag blir bara såååååå trött!!!

Tandproblem?

Så var det dags igen...

Snart dags att göra sig i ordning för ännu en familje-get-together med Svärmor och Svågrarna. Jag känner att jag behöver en veckas ledigt till efter denna vecka. Jag har inte hunnit göra något som JAG tycker är roligt än. Hade massor av roliga kortidéer innan vi åkte iväg till Danmark, men de rann nog ut med det äckliga badvattnet (för vad var det de hade stoppat i poolvattnet?).

Mannen har åkt iväg för att införskaffa en längre avloppsslang till vår pyttiga men nya tvättmaskin. Jag längtar tills den är installerad och redo för att spinna loss. Eftersom jag har en viss fobi mot att vistas nere i tvättstugan har den stackars Mannen fått göra hela jobbet (Tack Älskling!), men med en tvättmaskin i lägenheten gör att jag också kan dra mitt strå till stacken.

Nä, dags att hoppa ur mysdressen...

Jaha, vad kan man säga...?

Kom hem från det "stora" badlandet i Danmark och jag måste säga att jag är besviken. Efter att ha varit på badland i Tyskland trodde jag att det skulle vara något liknande på Lalandia. Tyvärr visade det sig att det inte var så. Efter att ha utforskat de 3 inomhuspoolerna (och då räknar jag inte bebispoolerna eller bubbeldito) tittade Mannen och jag på varandra och sa: Va' de' allt? Snacka om hypat! Lalandia var ett litet snäpp bättre än Karlslundsbadet, men det var ett litet snäpp. Enligt Lalandias reklam är de Danmarks största badland. Då kan man ju undra hur pluttiga övriga är.

Det som badanläggningen ska ha plus för är allt som finns runt omkring. När man tröttnat på att bada (och det gjorde jag ganska fort) kan man spela minigolf inomhus, bowla, åka skridskor, leka i leklandet för de mindre, träna och sporta. Det finns också några olika restauranger att välja på om man inte vill laga sin egen mat i stugan. Ett annat plus, om man som både jag och Junior har anlag för sjösjuka, är att man slipper åka båt.

Men, men... en erfarenhet rikare (även om plånboken inte är det) och nästa gång det blir badland blir det nog Tyskland igen. Jag och Junior får väl dopa oss med åksjuketabletter innan. Det var här vi var när vi var i Tyskland.

Bron igen

Om ca 30 minuter är vi hemma igen. Mer om badvistelsen kommer...

Äntligen på väg

Efter lite bromsproblem är vi nu på väg mot Lalandia. Hade varit lite coolt att plåta Bron men eftersom jag inte har utlandstäckning på mobilen hade jag inte hunnit blogga om det innan telefonen lagt av. Skulle du behöva få tag på oss får du ringa till Mannen.

Hörs på fredag!

Mitt i natten... igen

Jag fattar det bara inte! Det är helt omöjligt att komma i säng i vettig tid. Fast, det är kanske inte så konstigt. Den bästa tiden att sitta och pyssla eller göra annat är när Junior och Mannen ligger och sover. Det är bara min tid... ingen som säger "maaaaaammaaaaa" eller babblar ohejdat när jag sitter och läser något jätteintressant på engelska (det är Mannen som gör så mest). Jag tycker om när det är tyst (så tyst det nu kan bli när Mannen snarkar så att tapeterna håller på att rulla av väggarna och gardinerna fladdrar) och ingen stör mina tankar.

Jag borde verkligen ligga och snarka ikapp med Mannen. Imorgon bär det av till Danmark och det stora badlandet Lalandia. Där ska vi bada så mycket att vi kommer att se ut som russin och ha simhud mellan tårna (dvs i 4 dagar). Så det är nog bäst att jag går ut och städar undan på köksbordet efter mitt senaste pyssel (som faktiskt inte var ett kort).

Så var denna dagen också slut...

Vaknade mitt i natten av att Mannen gick upp och sedan gick och la sig igen. Kollade klockan och frågade om han inte skulle jobba, för i såfall var han sen. I mitt omtöcknade sinne la jag till en timme i stället för att dra ifrån (ställde inte om klockan innan jag gick och la mig)... jag, som gav ett jättebra tips igår. Men, så hade jag heller inte sovit mer än ett par tre timmar och var nog inte helt vaken. Efter denna villervalla kunde den stackars Mannen inte somna om, och det tog en stund för mig med.

Vaknade till liv igen med världens huvudvärk. Junior och jag tog det lugnt och hade inga planer på att göra nåt speciellt... särskilt inga utomhusaktiviteter. Dagens väder har inte varit direkt upphetsande... regn och blåst. Lagom till lunch, och lagom när jag fått världens idé och satt och gjorde en mall i PSP, gick plötsligt strömmen. Så, helt plötsligt fick vi fart och gav oss ut trots allt, för hur kul är det att sitta i skumrasket hemma och vänta på att strömmen ska komma tillbaka? Junior ville absolut till en leksaksaffär för att köpa en häxklädnad till scouternas Halloweenfest imorgon och vi behövde ändå inhandla lite mjölk, ost och sånt... men njutbart var det inte där ute.

Och nu är det dags att gå och lägga sig. Jobbedag imorgon och sen bär det av till Lalandia i 4 dagar. Får se om vi har simhud mellan tårna när vi kommer hem igen...

En snabbis...

Två kort uppe i andra bloggen. Det är det understa jag inte blev nöjd med och gjorde om (som jag inte har bild på).

Oj då...

Hur kunde klockan bli så där mycket nu igen? Nåväl, imorgon får man ju tillbaka den där timmen som snoddes i våras och då gör det inte så mycket om man skulle sova länge. Klockan är ändå inte så mycket när man vaknar.

Ni vet väl knepet för att komma ihåg om klockan ska ställas tillbaka eller ställas fram?

På sommaren tar man fram utemöblerna och grillen. Alltså, klockan ska en timme fram.

På hösten ställer man tillbaka utemöblerna och grillen (borde i allafall). Alltså, klockan ska en timme tillbaka.

Plätt lätt... easy peasy!

Mitt lilla projekt som jag påbörjade igårkväll/natt blev inte så bra när det var klart. Så här i efterhand vet jag hur jag borde göra, för givetvis satte jag mig att göra ett likadant kort. Jag själv är den värsta kritikern och blir det inte bra första gången är det bara till att göra om. Denna gången blev det mycket bättre. Synd att jag inte tänkte efter lite innan jag gjorde det första... Men, det är lätt att vara efterklok.

Hade tänkt lägga upp båda korten på den andra bloggen, men har inte kommit så långt (kommer imorgon... eller rättare sagt, senare idag). Att göra kort både tar långt tid och har mycket efterarbete. Jag är van vid att bara behöva spara mina alster i ett format som passar för gallerierna och sen lägga upp dem. Med kort är det lite annorlunda. Först måste de fotograferas. Sen in med dem i datorn och trixa lite med ljus, beskärning och sedan minska ner för webben. 

Ikväll, lagom till Mannen gick och la sig (han ska upp i ottan för att jobba), satte jag mig att fixa till projektet. Sedan, i rena farten, gjorde jag ett grattiskort till Pyttebrorens sambo, som snart fyller år. Lyckades hitta ett papper, som jag tror faller henne i smaken. 

Nu har jag bara ett litet problem... Jag producerar kort i mängder, men är ingen kortskickande människa. Vad ska jag göra med allt?

Yes!

1 500 kronor fattigare och jag är redo att fortsätta med mina projekt, som jag började med i natt... eller kan man kalla det tidig morgon? Det som jag blev mest glad för att hitta var de små bokbindningsringarna, som jag letat mig fördärvad över. Blev så glad att jag köpte 4 paketer på raken, för vem vet när jag ramlar över såna nästa gång? Hittade något som jag ska skriva till Tomten om... en Zutter Bind-it-all (den behöver inte vara rosa). Med en sån och lite cardboard från Mannens jobb och jag kommer att kunna göra album lekande lätt.

Dags att gå ut i köket, koka en stor balja äpple och kanelte och sätta igång med att limma och fixa. Projekten måste bli färdiga innan det blir mörkt. Måste nämligen plåta dem och det blir inget bra om jag inte har lite dagsljus.

Tiden är ute!

I skrivande stund är det exakt 53 minuter sedan tiden gick ut för att svara i tävlingen vad det var jag pysslade med. Då det inte var någon som svarade får jag behålla priset för mig själv... och jag tänker INTE tala om vad det var, så det så...!

Borde sova nu, men hittade ett litet projekt jag bara var tvungen att börja på... så nu ser köksbordet ut som ett bombnedslag igen. Nåja, Mannen får nog plats att äta frukost där imorgon. Han får helt enkelt hålla sig till sin del av bordet. När väl Junior känner för frukost har jag nog pysslat färdigt (så långt jag kan) och kan plocka undan efter mig. Min "taperunner" har tagit slut så jag kan ändå inte göra färdigt, men imorgon kör vi till Pema... och jag tänker köpa på mig ett rejält lager. Tänker inte gå till dyra Panduro om jag inte är i akut kris.

Om du är digiscrappare tycker jag att du ska ta en titt hos Tangie Baxter CT blog (se länk i listan). Denna veckan är det jag som har hand om veckoutmaningen och jag vill ha in riktigt många bidrag. Om deltagandet är så lågt som det har varit sista tiden (samma person har vunnit alldeles för många gånger pga för lågt deltagande) borde det vara easy peasy att håva in priset på $10 presentkort i Tangies shop. 

Jaha, så blev det en massa pysselsnack i allafall. Verkar som om det inte går att hålla sig ifrån det, oavsett vilket språk jag skriver på. Å andra sidan är det mest sånt som snurrar i skallen just nu.

Glömde ju...

Det är snart fredag och tävlingen pågår fortfarande...!

Tedrickande och klistriga fingrar

Som nybliven kortmakare måste jag bara säga... aaaaaaaaaaaaaarg! Vilket jäkla klister är bäst att använda till att limma fast saker på kortet? Senast inköpta klistret var en roll-on historia. Verkade lovande, men funkar inget vidare på blanka papper eftersom själva rollern låser sig och limmet flödar. Gluedots funkar inte heller så bra om man ska limma ett papper. Blir lite för fladdrigt för min smak. Jag vill att hela pappret ska sitta fast. Jag är lite allergisk mot limstift... har alldeles för dåliga erfarenheter av det (att det inte håller), men har förstått att det finns nåt superstarkt. Kanske något som jag ska hålla ögonen öppna efter?

Ju mer kort jag gör desto mindre sugen är jag på att digiscrappa. Har helt tappat sugen. Det är till och med så illa att jag överväger att lämna mitt CT. Blir bara så stressad när mina designers spottar ut kit på löpande band och bara tanken att behöva öppna Paint Shop Pro och producera något i storleken 12"x12" får mig att känna kräkkänslor. Frågan är om denna block kommer att gå över inom rimlig tid eller jag behöver en låååååång paus?!

På snorfronten inget nytt. Ingen nämvärd feber men totalt igenbombad snok... Stackaren! Imorgon blir det pyssel vid köksbordet för vår del. Junior hade hittat någon pysselsida på nätet och gjort ett jättehäftigt pop-up Halloweenkort. Jag var faktiskt inne i Svarta Hålet idag och organiserade i röran, i hopp om att hitta den där försvunna boken (vilket jag gjorde... låååångt bak) så nu skulle hon kunna köra lite symaskin också om hon känner för det. Vi får väl se vad det bli. Nu är det i allafall dags att krypa till kojs, för även om jag bara varit hemma idag och haft det lugnt var jag ändå uppe innan Fan fått på sig tofflorna.

Hosta och snor

Efter en helg med massor av skoj och bus, frisk luft och för lite sömn protesterar Juniors kropp. Hon har åkt på världens förkylning och måste stanna hemma från skolan. Givetvis har vi ingen nässprej hemma så jag får ta mig till apoteket så fort de öppnar.

Som vanligt när jag är hemma från jobb får jag dåligt samvete. Jag vet ju hur tufft det är när någon saknas i arbetslaget, för alla har sin givna plats och gör sina saker. Saknas det en får de andra jobba dubbelt och hela planeringen och schemat kastas om. Jag vet att jag har rätt att vara sjuk... att jag har rätt att vara hemma och vårda mitt sjuka barn, men ändå finns det dåliga samvetet där. Korkat, jag vet... för vem tackar mig i slutänden för att jag gick och jobbade när jag var sjuk eller trattade i mitt barn Alvedon och lämnade henne i skolan i allafall? 

Så vad kommer dagen att innehålla?

Tja, säkert kommer Junior att sitta en del vid datorn... och troligtvis jag med (bevisligen gör jag ju det nu :o)). Junior har varit inne i Svarta Hålet och kastat lystna blickar på symaskinen, men som tur är är den inkilad mellan en massa saker så det är inte helt säkert att ta ut den. Tur för mig vill säga... inte för Junior. Jag älskar inte att agera syfröken. Dessutom är jag inte helt säker på att den gamla harven fungerar som den ska. Det var ett bra tag sedan den var framme och användes. Gissar att den behöver ett och annat stänk av olja, var man nu ska göra det.

Panduro Hobby... min nya last

Den senaste veckan har jag varit där inne och handlat inte mindre än 3 gånger! Först lite lim, dubbelhäftande tejp, gluedots och lack. Nästa gång blev det lite mer dubbelhäftande tejp, skalpell, mer lim och lite ribbon (kommer inte på vad det heter på svenska). Denna gång blev det lite hård kartong i kortstorlek, mer lim, en annan sorts gluedots och lite stuvbitar tyg till Junior. Behöver jag säga att alla de pengar jag sparat in på att digiscrappa tar jag igen med råge nu. Borde snart ha ett VIP-kort eller åtminstone rabatt på hela sortimentet med lim.

Det är inte klokt vad allt kostar och då har jag ändå bara köpt det absolut nödvändigaste. Jag behöver inga stämplar. Det sköter datorn. Jag behöver inga papper. Jag har hela datorn full av dem. Men lik förbannat går det på flera hundra varje gång jag går ut ur den affären. Tror att det får bli en sväng till Pema utanför Hörby i helgen. De hade lite bättre priser och ett avsevärt bättre sortiment. Behöver lite fler sorters ribbon (hmmm... kan det heta band, tro?).

Oj då...!

Märks det att det varit mycket den senaste tiden? Inte mycket bloggande har det blivit på senaste tiden. Fast, å andra sidan har jag ändå inte haft mycket att skriva om. Livet har mest handlat om jobbet och det tror jag nog inte du är speciellt intresserad av. Jag hade i allafall inte velat läsa en massa gnäll... för det är vad det hade blivit.

Junior är på scoutläger. Hon åkte igår och kommer hem imorgon. Som vanligt när hon är borta en längre tid blir både jag och Mannen handlingsförlamade och vet inte riktigt vad vi ska göra med all den barnfria tiden. För, visst MÅSTE man, enligt Föräldralagen, passa på att göra en massa de få gånger barnet/barnen är på annat håll? Visst måste man åka någonstans, göra något, gå och hålla varandra i handen, gå på bio, gå ut och äta...? Jag blir mest trött av sånt. Jag har passat på att upptäcka en ny hobby. Hobbyn involverar skalpeller, saxar, lim, gluedots och en massa pilliga saker. Det hade inte funkat att hålla på med det med Junior hängande över axeln. Hon hade så klart också velat pyssla... vilket troligtvis hade inneburit lim överallt och ett eventuellt besök på akuten. Skalpeller ÄR vassa! Mannen tycker nog att jag är tradig. Han har mest hoppat (kanske inte bokstavligen då) mellan soffan och datorn. Nu ligger han i badet för vi ska nog gå och äta nåt idag. Jippie, då slipper jag plocka undan allt mitt grejs som ligger över hela bordet!

Är du nyfiken på vad det är jag pysslat med är det bara till att hoppa över till min andra blog. Den finns i listan intill och för att göra det lite mer spännande tänker jag inte tala om vilken det är. Kom tillbaka hit och skriv en kommentar i detta inlägg och tala om vad den andra bloggen heter och vad det är jag gjort. Har inte funderat ut nåt pris, eftersom det var ungefär 2 sekunder sedan jag kom på att jag skulle ha en tävling, men jag kommer nog på nåt. På fredag drar jag en vinnare...

Det var en dag...

... och nu är den nästan slut. Har inte mycket att säga om den... den VAR. Det blev gympa, det blev långa och många möten och jag körde som en galning hem för att avlösa Mannen. Nu ser jag fram emot att hoppa i säng och sova riktigt, riktigt hårt och gott (som om det skulle hända!?).

Tisdag morgon...

... och ute är det mörkare än i en "sme´röv".

Snart dags att åka iväg och slita i sitt anletes svett, vilket med stor sannolikhet kommer att hända. Gympaläraren var sjuk igår och jag tror inte att han kommer idag heller. Detta innebär att jag ska ha gympa med Ungarna idag. DUBBELSUCK!! Det räcker att ha ansvaret för deras gympa 1 dag i veckan. Så kul är det inte! Sedan är det tisdag idag och det betyder låååååång dag, med möte efter möte på eftermiddagen. TRIPPELSUCK!!! När mötena är avklarade är det bara till att kasta sig in i bilen, köra hem och avlösa Mannen, som ska iväg till bowlingträning. KVADRUPPELSUCK!!!!

Är det konstigt att jag har ont i magen?

... ska bara...

I sann Alfons Åberg-anda "ska jag bara". Klockan är rätt mycket och jag ska upp tidigt. Mannen, som ska jobba förmiddag, ska upp ännu tidigare och jag vet hur svårt det är att somna om efter att hans klocka har ringt... om det ens är lönt. Det rör sig bara om 45 minuter eller så... och dessutom väsnas han.

När vi var och handlade idag gick jag en runda in på Panduro Hobby och kom ut några hundra fattigare, men med en ganska tung påse med lack, akrylfärg, mera lack, spatlar och chipboarböcker. Mannen skickade jag in i affären bredvid för att skaffa matt fotopapper (vilket verkar näst intill omöjligt att hitta på vanliga ställe). Gissar att jag kommer att få fullt upp med att klippa och klistra nästa helg när Junior är på scoutläger.

Lunch/middag

Dagens kulinariska måltid intas på McD.

Yummy! (ironi)

Söndag igen... hur gick det till?

Måndag morgon och veckan känns oändligt lång... och sen rullar det bara på. Rätt som det är har det plötsligt blivit söndag igen. Hur gick det till, liksom...? Är det bara jag som tycker att veckorna springer iväg onatuligt fort? Kanske är det så att jag har en liten tidstjuv gömd nånstans här hemma? Vi har ju redan en elak hustomte, som gömmer saker, så det är inte helt otänkbart. Om det är så, vad ska han ha tiden till? Eller är det bara en liten elak jävel till, som tycker om att ge folk ångest? Hustomten och Tidstjuven är kanske rent av syskon... typ Evil and Evil's evil brother. 

Nu är det så att vi inte enbart besväras av Tidstjuven utan av den elaka Hustomten också. Han har gömt en bok jag behöver i skolan och jag kan inte hitta den någonstans. Med stor fara för mitt liv har jag till och med varit inne i Svarta Hålet (aka Klädkammaren) och letat, men utan resultat. Hur ska man blidka en elak liten Hustomte? Går det överhuvudtaget? Kanske är det så att jag bara ska låtsas skita i det hela så att han tröttnar? Men, jag behöver ju boken! Om det var stor fara för livet att ge sig in i Svarta Hålet är det inget emot att gå ut på balkongen, där Lumpsamlaren nr 1 (aka Mannen) har sin stora samling. Misstänker att den kanske, kanske kan ligga nerpackad i en papperspåse... under något... som inte jag har lagt där...

Middagen igår blev precis som jag hade förutspått... och Junior kom i säng alldeles för sent (ca 3 timmar senare än vanligt). Mannen hade fått förhållningsregler. Började han tjafsa skulle jag gå därifrån och ta tåget hem, vilket jag troligtvis ändå inte gjort eftersom det är rätt oartigt mot värden. Det var inget Mannen vågade chansa på, för det räckte med att jag gav honom den Stränga Blicken när det började bli lite för tjafsigt otrevligt OCH det hjälpte faktiskt! Att jag inte kommit på det tidigare... 

Tror att vi ska dra oss iväg mot det stora köpcentret i väster för att inhandla lite förnödenheter. Har inget bröd hemma, ingen fil och jag får väl bunkra upp med lite nytt te (blä).

Middagsbjudning med ångest

Att vara social dagarna i ända påverkar min fritid. När jag är ledig vill jag inte träffa nåt. Jag vill bara ta det lugnt och rensa min hjärna. Jag vill inte behöva vara trevlig och intresserad av andra. Jag vill bara få en chans att bara vara mig själv. 

Men, detta är något som jag upplever som inte socialt accepterat i samhället idag. Är man ledig måste man fylla varje ledig minut med att göra saker och träffa människor.  

En helg med planerade saker och träffar innebär att jag inte är utvilad mentalt när måndagen kommer, då jag måste vara 110% topp för att inte energivampyrerna ska ta kål på mig.  De saker och träffar som suger mest kraft är det som man bara måste och inte egentligen känner för att göra. 

Har ett bra exempel... middag hos en lite egendomlig släkting, vars middagstider är åt det sydeuropeiska hållet, vilket inte alltid passar så värst bra när man har barn. Är det bestämt en viss tid kan man ge sig fanken på att man inte äter förrän ett par timmar senare... för maten har inte ens påbörjats när man kommer... och detta innebär att man kommer att vara där halva natten innan man kan få komma hem igen. Under denna träff kommer det att inträffa minst 2 högljudda diskussioner, då värden och en eller flera av middagsgästerna har helt olika syn på saker och ting, vilket värden har svårt att ta (dvs vill diskutera tills den som inte tycker lika ger upp och tycker lika för att få lugn och ro).  

En sån träff blir det idag och gissa om jag ser fram emot den? Kan väl säga att jag hellre hade fött barn, fått ett gallstensanfall eller haft halfsfluss OCH urinvägsinfektion samtidigt. Skulle kunna säga att jag ser fram emot den som en böld i r-ven, men det är en kraftig underdrift... så pass illa är det. 

Så, jag borde kanske förtränga ångesten och hoppa in i duschen... *suckar tungt*

PS. Håller på med ett mini-hybrid-album (finns det ett sån ord egentligen?) till ett mycket speciellt litet yrväder, som snart fyller 5 år. Hade hellre hållit på med det.

Twilight

Har du hört talas om Bella Swan, Edward Cullen och Jacob Black?

Personerna ovan hittar du i en bokserie, som Stephanie Meyer har skrivit. Det är en bokserie,  som egentligen var tänkt för ungdomar, men som den engelskspråkiga befolkningen världen över är som helt tokiga i. Jag fick reda på om böckerna genom ett amerikanskt scrapforum jag hänger på och började undra vad all uppståndelse var om och när jag råkade snubbla över tre av böckerna på Bokia kunde jag inte låta bli att köpa dem. Den fjärde och sista boken kom i augusti och är ett definitivt avslut på hela serien. 

Jag har läst böckerna på engelska, men vet att några av dem finns översatta till svenska också, och du borde kunna hitta dem på ungdomsavdelningen i din bokaffär, om du är intresserad av att läsa dem men inte orkar harva igenom de engelska (även om de är lättlästa).

Den 21 november kommer filmatiseringen av första boken till Sverige, enligt den officiella sidan. Vi får väl se om den kommer upp på en bio nära mig, men en sak är säker, jag KOMMER att gå och se den... hur länge än jag måste vänta.

Här kommer en försmak:

freda´... freda´... freda´... weeeeeeeeeeeee

Fredagen är den bästa dagen på hela veckan och den allra, allra bästa tidpunkten på dagen är den mellan 13.10 och 14.15. Då har ungarna gått hem och jag och kollegan C kan sitta och slappa i personalrummet och prata lite skit, ev också prata igenom måndagen som kommer.

Nåt speciellt som hänt idag? Njaä... bråken mellan skolorna, som startade i tisdags tydligen, har fortsatt även idag. Med att riskera att låta som mina ungar så är det de andra som börjar. De travar ner till vår skola under deras lunchrast och börjar mucka gräl, kasta sten, förolämpa de av våra lärare som är ute, slå på både barn och vuxna, kasta sten... ja, du fattar? Incidentrapporter skrivs i parti och minut och rektorn polisanmäler. Frågan är... vad händer? Varför kan inte den andra skolans lärare ha någon som har lite koll på vägen till vår skola. Den är bara några hundra meter mellan skolorna, så jag tycker inte att det borde vara något större problem egentligen. Jag försöker i allafall att se till att inga av våra små ungar är på fel ställe och leker. De får snällt hålla sig till vår del av skolgården för att vi snabbt ska kunna kalla in dem när det drar ihop sig.

Det roliga (eller tragiska) i det hela är när vi har pratat om bråken i klassrummen så har jag fått höra att "de andra" har knivar, "de andra" tog ett litet barn med sig, "de andra" slåss med knivar OCH pistoler, och framför allt... "de andra" tog en bebis och dödade den. Gud vet vad dessa ungar får allt ifrån! Hoppas att det bara är från filmer, som absolut inte är avsedda för 7-åringar. Men jag misstänker att de får se mer än jag vill veta hemma på gårdarna.

Te, te och mera te

Kan säga att med stor sannolikhet finns det inte en enda gnutta engelskt blod i mina ådror, för om jag hade haft det borde jag gilla teblasket jag häller i mig i tid och otid. Jag förstår inte att folk ens kan tycka att det är gott... eller det kanske är så att de har vant sig vid att dricka det? Eller har de blivit uppfödda på det och vet inget bättre? Det enda jag kan säga till teets fördel är att det är rätt mycket godare kallt än vad kallt kaffe är, och då är jag ändå en sån som inte har något emot att dricka kallt kaffe. Bästa sorten? Earl Grey!

Dagen idag har inte innehållit några större överraskningar eller ens något att hetsa upp sig över. Skulle möjligtvis vara damen på vägen hem, som körde i 60 på 90-väg, som bromsade in vid varje avfartsväg och som saktade ner och väjde för en lastbil som låg i påkörsstäckan... vilket innebar att jag nästan körde och krockade. Var så irriterad att jag faktiskt använde min tuta idag... och det säger allt om storleken på irritation?! Glömde kolla in vad det var för en typ när jag körde om, men gissar att det var en gammal nucka, som glömt glasögonen hemma och inte hade någon co-pilot.

Junior har premiärbloggat idag och jag vet att hon hade blivit själaglad om du lämnade en kommentar. Länken till hennes blog hittar du i inlägget under detta eller i bloglistan här till höger. Du vet att du kommit rätt om du ser nåt väldigt, väldigt, väldigt fruktansvärt rosa.

PS. Ser att man fortfarande kan kommentera mina nyare inlägg! Wow! Fattar bara inte varför det inte går på de gamla, förutom mobilbloggsinläggen...