I min familj är det egentligen bara barnen som får klappar. Julen är ju ändå barnens högtid. Här är allt fixt och färdigt när det gäller knattarna. Dessutom har jag trixat ihop lite annat till de som jag tycker om... inget speciellt, men ändå gjort med kärlek och omtanke. Den enda som jag faktiskt inte har kommit på något till är Mannen.
I över en månad har jag bönat och bett om en önskelista så att jag åtminstone skulle ha något att gå efter. Sedan såg jag att den nya Arn-filmen kommit ut på DVD och tänkte att det var ju i allafall en sak. Hinner inte mer än tänka den tanken förrän Mannen upphetsat berättade att han fixat nya Arn. SUCK! Dags att ta på tänkarmössan igen. TÄNKA... TÄNKA... TÄNKA... TÄNKA... Sedan kom jag på att han kommit med syrliga kommentarer om min plattskärm och att han kunde tänka sig en sådan skärm hans bror har. Hmmm... han kanske skulle få sig en ny skärm. Diskuterade lite med Junior vad hon tyckte. Detta var ett STORT misstag... ett MEGAMISSTAG. Man tycker att en 9-åring borde kunna hålla saker och ting hemligt, men nä då... Givetvis babblade hon bredvid mun och jag är tillbaka till tänkarmössestadiet igen.
Nu har jag 4 shoppingdagar på mig att komma på något mer spännande än en väderstation och presentkort i bowlingshoppen och det är en aningens stressande. Frågar jag kommer han bara med dötradiga förslag. Helt ärligt, hur kul är det att t ex få en termosmugg?
Kommer jag inte på något inom det snaraste får jag väl packa in ett paket grillkol och skriva på kortet att han inte varit snäll i år...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar