Vilken morgon!

Den började allt annat än bra. Hade ont i magen igen och det kändes som om jag skulle kräkas precis när som helst. Bet ihop rejält hårt för just nu är det inte läge att vara hemma och vara sjuk. Fick i mig frukost, fick på mig kläderna och sen börjades det... Var fanns min klocka? Var fanns jobbnycklarna? 

Jag visste att de borde ligga på byrån i sovrummet, men det var inte läge att tända lampan för att börja leta. Mannen låg nämligen och trynade allt vad han kunde. Efter en stunds famlande i skumrasket hittade jag klockan, men var fanns nycklarna? Visste att jag tog dem ur fickan när vi skulle hem till Syster, men kunde inte för mitt liv minnas exakt var jag la dem. Klockan gick... Efter 15 minuters letande i skenet av min mobiltelefon gav jag upp och tände sänglampan. Skit samma om gubbskrället fick sova eller inte... jag var SEN! Letade och letade... Drog till och med ut byråerna för att se om nycklarna trillat bakom, men inte. 

När jag var två millimeter ifrån att ta till lipen och ge upp hittade jag dem. De låg inbäddade i Mannens rena tvätt, som JAG hade lagt i hans säng för att HAN skulle lägga undan den på rätt ställe. Hur den hamnade på byrån? Tja, han tyckte väl det var lättare att slänga den där (ca 3 meter från sängen i andra änden av rummet) i stället för på stolen precis vid hans fotände (ca 30 cm från redan nämnda säng). Kan väl säga att stressnivån var skyhög när jag väl var ute från lägenheten. Behöver jag påpeka att irritationen var ännu högre.

Har han plockat in sin tvätt än? Å nej, den ligger fortfarande kvar... *suckar*