Men, detta är något som jag upplever som inte socialt accepterat i samhället idag. Är man ledig måste man fylla varje ledig minut med att göra saker och träffa människor.
En helg med planerade saker och träffar innebär att jag inte är utvilad mentalt när måndagen kommer, då jag måste vara 110% topp för att inte energivampyrerna ska ta kål på mig. De saker och träffar som suger mest kraft är det som man bara måste och inte egentligen känner för att göra.
Har ett bra exempel... middag hos en lite egendomlig släkting, vars middagstider är åt det sydeuropeiska hållet, vilket inte alltid passar så värst bra när man har barn. Är det bestämt en viss tid kan man ge sig fanken på att man inte äter förrän ett par timmar senare... för maten har inte ens påbörjats när man kommer... och detta innebär att man kommer att vara där halva natten innan man kan få komma hem igen. Under denna träff kommer det att inträffa minst 2 högljudda diskussioner, då värden och en eller flera av middagsgästerna har helt olika syn på saker och ting, vilket värden har svårt att ta (dvs vill diskutera tills den som inte tycker lika ger upp och tycker lika för att få lugn och ro).
En sån träff blir det idag och gissa om jag ser fram emot den? Kan väl säga att jag hellre hade fött barn, fått ett gallstensanfall eller haft halfsfluss OCH urinvägsinfektion samtidigt. Skulle kunna säga att jag ser fram emot den som en böld i r-ven, men det är en kraftig underdrift... så pass illa är det.
Så, jag borde kanske förtränga ångesten och hoppa in i duschen... *suckar tungt*
PS. Håller på med ett mini-hybrid-album (finns det ett sån ord egentligen?) till ett mycket speciellt litet yrväder, som snart fyller 5 år. Hade hellre hållit på med det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar