Det var det året...

Om några timmar är detta året över. Så här med året bakom sig kan jag väl säga att det har varit ett blaha-år. Det har inte heller varit ett jätteaktivt kameraår heller, men gör ändå ett försök till en årssummering:

Januari

När halva vintersäsongen gått brukar vi åka iväg till campingen och titta till den. Det är alltid lika intressant hur mycket havet ätit upp. Detta året hade det försvunnit en hel del och gamla servicehuset stod bra nära kanten. Det var inte särskilt kallt i luften och Junior fick för sig att hon ville känna på vattnet.

Februari

I julklapp -07 fick Junior ett presentkort på att ta hål i öronen och jag lovade att så fort deras simskoleträning med skolan var över skulle det bli av.

Mars

Vinter lyste med sin frånvaro i stort sett hela säsongen, men i slutet av mars kom snön. Men, som vanligt låg den inte speciellt länge... som väl var.

April

Jag fyllde 40 och vi flydde till London. Blev dock överraskad av Mamsen och Pyttebroren, som helt plötsligt bara dök upp när vi skulle upp i London Eye.

Maj

Juniors klass bjöd på en mycket underhållande kroppsmusikal. Tror inte jag har skrattat så mycket någon gång tidigare.

Juni

Äntligen sommarlov!

Juli

Mamsen och Syster lyckades skramla ihop hela Cirkus B och vi åkte iväg till Bakken. Trots skitväder var det superkul... även om jag inte åkte några karuseller.

Augusti

Junior fyllde 9 år. Som vanligt firades födelsedagen i husvagnen.

September

Säsongen är över för detta året och husvagnen ska dras hem.

Oktober

På höstlovet åkte familjen iväg till Lalandia och badade.

November

Hmm... visst gjorde vi något mer upphetsande än hemlagad pizza i november? Nåväl, det var den enda hyfsade bilden jag hade i denna datorn. Junior tyckte för övrigt att det var jättekul att själv göra pizzan och att den var MYCKET godare.

December

En av de bättre julklapparna... ett fadderbarn genom SOS Barnbyar.

Jag hoppas att ni får en bra nyårsafton. Var försiktig med procenten och med raketerna.

Gott Nytt År!

Detta är vad jag menar

Mamma Mia!

Om ens barn får en iPod i julklapp och den är laddad med musik och ens barn tycker om att sjunga blir det rätt högljutt emellanåt.

Just nu står Junior i köket och kör hela Mama Mia musikalen... med påhittad engelska... solo.

Mamma mia, säger jag bara!

Veligt

Jag önskade mig en "Bind-it-all" (en albumgörare) i julklapp. Nu var det så att jag inte varit tillräckligt snäll... eller var det så att Mannen inte visste var han kunde få tag på den... hur som helst, jag fick ingen. Nu är jag i valet och kvalet om jag verkligen ska slösa pengar på att köpa en sån. Orkar jag köra ända till Pema? Kommer jag verkligen att använda den sååå mycket? Det hela rör sig om 600 för själva maskinen och några hundra för bindning, pärmar och ev blad.

Kan inte förneka att den hade varit bra att ha när jag gjorde albumet till Pyttebroren i julklapp. Min tanke var att använda spiralbindning, men de spiraler jag kunde uppbringa (genom att strippa ett block) var alldeles för klena.

Nåja, dags för frukost nu. Får väl sitta och fundilera under tiden...

ADSR

(The Amazing Digiscrapping Race)

Jag borde ta mig i kragen och kreera något. Kollar i tusen gallerier och försöker få inspiration men nä... har ingen lust. Blir alltmer stressad över att lusten inte finns. Den 4 januari börjar ADSR och då gäller det att lusten finns där. Vill inte svika min teamkompis med att hoppa av innan racet ens har börjat.

Hoola hoops och step

Tredje dagen i rad med att anstränga min lekamen så att svetten sprutar. Blev dock lite nerslagen igår när jag gjorde en body check och det visade sig att jag låg på + 0,4 kg sedan invägningen. Visserligen har min magen inte skött sig, men så mycket väger väl ändå inte skit? När jag ställde mig där idag visade dock vågen på - 0,6 kg. 

Så här efter tre dagar kan jag lätt säga att jag är en aning stel i mina ben... från hålfoten, som jag inte har, upp till knävecken (än så länge kör jag nästan bara step). Gissar att det kommer att kännas i andra muskelgruppen när jag verkligen sätter mig in i yoga och muskelträningen. Efter tre dagar med regelbunden träning à 40 minuter kan jag lätt säga att detta är skitkul!

Tack snälla Tomten!

Fitta

Svenska språket är fantastiskt. Vill man ha ett nytt ord är det bara till att göra ett. Speciellt enkelt är det om man behöver ett verb (något som beskriver vad man gör, något som man sätter att framför). Ta bara ett substantiv (saker och namn, något man sätter en, ett eller flera framför) och sätt ett a längst bak. Ett exempel: substantivet ett hopp + a = verbet hoppa. Att kombinera den svenska verbbildningen med engelska ord ska man dock vara lite försiktig med. Vi fick ett Wii Fit av Tomten i Juniors strumpa. Vad händer om man ska verbalisera ordet Fit? Just det! Helt plötsligt står man där med ett oerhört icke PK ord. När jag skriver ordet fitta här i bloggen avser jag inte den fula benämningen av kvinnans könsorgan. Det betyder helt sonika att man har spela/tränat med Wii Fit... bara för att undvika missförstånd.

Idag har jag fittat i 36 minuter. Det började med lite Hoola Hoops. Det innebär att man ska rocka rockring i X antal minuter samtidigt som man ska försöka fånga rockringar, som andra Mii:ar kastar till en. Inte helt lätt och benen blir rätt spaghettiaktiga efter ett tag. Eftersom jag är lite envis och vägrar ta att jag inte fixar en övning försöker jag tills jag kan... vilket innebär att det blev en hel del hoola hoopande. Sedan joggade jag en tur. Där gäller det att hålla jämn takt och inte springa förbi den personliga tränaren, som ligger strax före en. Efter det gick jag på step. Jag hade glömt hur svårt det är att ha koll på fötterna. Här gav jag inte upp förrän jag fick styr på fötterna. Avancerade upp till en svårare nivå, där det helt plötsligt kom fler stepsteg... vilket innebar ännu mer steppande tills jag fixade det. Dagens övning avslutades med lite mer hoola hoopande, där jag också avancerade upp till en svårare nivå. 3 minuters rockande, varav 1,5 minut var vänstervarv och 1,5 minut var högervarv. Upptäckte en muskel i ryggen, som började kvida halvvägs in i övningen och som jag säkert kommer att ha ont i imorgon. Efter de 36 minutrarna var det bara att gå raka vägen in i duschen. Även om det inte ser jobbigt ut blir man varm och flåsig.

Idag körde jag bara på Aerobics. Man kan välja Yoga, muskelträning och balansträning också. Tror att jag testar muskelträning imorgon... om jag nu kan stå på benen.

Jag tycker om när min familj samlas. Jag tycker om flamset och tramset, stimmet, stojet, stöket och till och med ljudnivån. Jag tycker om värmen. Jag tycker om att man komma som man vill och vara som man vill. Jag tycker om när alla pratar i mun på varandra. Jag tycker om alla skratten. 

Precis så var det idag!

Bonusen var att mina små hemmaknåpade julklappar uppskattades.

... och du Pyttebroren, din julklapp till mig var att se din min när du kollade in albumet. Eller Kalaspinglan när hon klappade mappen. Eller Mamsen, som blev rörd över sitt album. Eller Systers min när hon öppnade kartongen och såg alla layouterna. Eller barnen som hela tiden gick och smååt från sina små godiskartonger. Eller Stora Lillebror, som flinade glatt åt snögubbebajset. 

Det sånt som värmer mitt hjärta och det var därför jag gav gåvor fastän vi sagt att vi inte skulle.  

I spelhålan

Stämningen är hög... likaså ljudnivån.

Familjemys!

Alla sova, tyst det är i huset...

Endast Tomten (aka jag) är vaken.

Mannen ligger och snarkar så väggarna skakar. Junior trynar också. Här sitter jag och försöker morna till mig. Träningsvärk har jag i mina stackars sidofiléer. Hur kan man få träningsvärk efter 2 minuters yoga? Eller är det så att jag sträckte mig?

Det var en lång dag igår. Klockan ett började det med sill och det slutade med kaffe och gottebord vid 8-9. Allt förlöpte väl trots ett utbrott av surhet och tjafsighet... och det var faktiskt Mannen helt oskyldig till. Hem kom vi väl vid 10 och vid 11 låg Junior äntligen i sängen.

Julklapparna var tack och lov färre än förr om åren. Inga leksaker blev det heller. Det enda lekiga var ett pysselsätt, där man kan göra glittriga klistermärken. En av de bästa julklapparna verkade vara fadderbarnet från SOS-Barnbyar. Det var något hon önskat länge, men vi inte har fått tummarna ur och fixat.

I eftermiddag är det dags för ett annat julfirande. Ett julfirande med min familj. Lite stökigare, lite mer livat och med betydligt mer skratt och flams. Detta är mer min typ av julfirande!

Så har då äntligen dopparedagen kommit (så att det kan bli slut på tjatet). Junior var uppe i ottan... i allafall kändes det som det... och Tomten hade förärat oss med ännu ett besök. Nedanför strumpan stod ett Wii Fit! 

Så nu har jag och Junior försökt att göra fotbollsnickar. Dessvärre så är det inte bara fotbollar som flyger omkring. Att nicka flygande fotbollsskor och pandamjukisdjur är inte att rekommendera, eftersom det ger poängavdrag. Vi har också försökt oss på slalom, vilket var skitsvårt. Jag är lycklig om jag lyckas komma igenom hälften av portarna. Sedan har vi hoppat backhoppning. Det lättaste och roligaste hittills. Kan tillägga att detta bara är övningar för att hitta balansen. Jag försökte mig på en övning i yoga också... och trodde att jag skulle knäcka ryggen på köpet. MEN, jag lyckades hålla balansen OCH andas rätt genom hela övningen.

Just nu är Junior och Mannen ute i köket och packar in de sista julklapparna. Sedan är det duschning för alla innan det är dags att åka iväg till Svärmor. Och NEJ, vi ska inte gifta oss och NEJ, jag är inte gravid (lika bra att träna in det mantrat i förväg för jag vet att det kommer att tas upp idag igen).

Super Mario

På den gamla goda tiden spelade jag mycket Super Mario. Har laddat hem spelet från den gamla goda tiden till Wii... och jag kan väl lätt säga att jag är rätt ringrostig. Jag kommer heller inte ihåg vilken bana det var man fick så många livsvampar. Den banan hade gjort stor nytta nu. Jag dör ju hela tiden! Det är inte speciellt kul att behöva köra samma jäkla bana med snurrsaker och flygande sköldpaddor (det är de där bland träden... lika roliga som simbanor) så fort alla liven är förbrukade. 5 liv är rätt snålt tilltaget, måste jag säga. Speciellt när man närmar sig ett Bowserslott.

Efter att ha startat om 3 gånger känner jag att stressnivån är på topp och nu får jag väl sätta mig och göra något annat. Vad vet jag inte riktigt. Julklapparna är inslagna. Junior har tagit över Wii:et och ska spela Guitar Hero (vilket jag nog inte klarar riktigt nu heller). Får väl sätta mig och meditera en liten stund först. Hade vi haft Wii fitness hade jag ju kunnat köra lite yoga.

Så var det klart!

Julklappsbekymret är löst och snart är allt inpackat. Tror dock att vi behöver göra en liten inköpsrunda för att köpa lite mer omslagspapper. Sen är det frågan om vad Papa Noël ska ha för nåt att slå om sina. Kom just på att han ju får ha något som den allför smarta avkomman inte har sett här hemma innan... och hur detta inköp ska ske obemärkt är också en fråga att lösa. 

Kan för övrigt konstatera att det blir en ansenlig mängd klappar i år igen, trots att det i år är mindre än vanligt.

Åk med Polar Expressen...

För tredje julen i rad har Junior och jag njutit av Polar Expressen. Det hör till att se den precis några dagar före jul. Den är bara sååå julig och har den rätta julkänslan. Kan också rekommenderas till barn som börjat tveka på om Tomten finns eller inte.

Äntligen sovmorgon

Undrar när jag kommer att kunna utbrista det? Idag kunde jag i allafall det inte. Junior satte igång tvn i vardagsrummet 5.30 och efter det kunde jag bara ligga och småslumra.

Friskhetsstatus?

Junior är knallförkyld och jag tror att det är på gång hos mig med. Mannen hostig.

Precis som det ska vara så här i juletider.

Julklappsbekymmer

Julen handlar inte om att få utan att ge.

I min familj är det egentligen bara barnen som får klappar. Julen är ju ändå barnens högtid. Här är allt fixt och färdigt när det gäller knattarna. Dessutom har jag trixat ihop lite annat till de som jag tycker om... inget speciellt, men ändå gjort med kärlek och omtanke. Den enda som jag faktiskt inte har kommit på något till är Mannen. 

I över en månad har jag bönat och bett om en önskelista så att jag åtminstone skulle ha något att gå efter. Sedan såg jag att den nya Arn-filmen kommit ut på DVD och tänkte att det var ju i allafall en sak. Hinner inte mer än tänka den tanken förrän Mannen upphetsat berättade att han fixat nya Arn. SUCK! Dags att ta på tänkarmössan igen. TÄNKA... TÄNKA... TÄNKA... TÄNKA... Sedan kom jag på att han kommit med syrliga kommentarer om min plattskärm och att han kunde tänka sig en sådan skärm hans bror har. Hmmm... han kanske skulle få sig en ny skärm. Diskuterade lite med Junior vad hon tyckte. Detta var ett STORT misstag... ett MEGAMISSTAG. Man tycker att en 9-åring borde kunna hålla saker och ting hemligt, men nä då... Givetvis babblade hon bredvid mun och jag är tillbaka till tänkarmössestadiet igen.

Nu har jag 4 shoppingdagar på mig att komma på något mer spännande än en väderstation och presentkort i bowlingshoppen och det är en aningens stressande. Frågar jag kommer han bara med dötradiga förslag. Helt ärligt, hur kul är det att t ex få en termosmugg?

Kommer jag inte på något inom det snaraste får jag väl packa in ett paket grillkol och skriva på kortet att han inte varit snäll i år...

Äntligen!

Nu har jag 19 härliga, lediga dagar framför mig och inte ens en jäkla tradig bok fick jag i julklapp på jobbet (vilket nästan blivit tradition vid detta laget). Hade inte hunnit njuta av friheten mer än någon timme innan jag satte igång att skura toaletter med klorin. Nej, ingen kräksjuka... men en annan ganska äcklig magåkomma, vanlig bland barnfamiljer (om jag inte säger det högt är det inte lika äckligt, ja... du fattar). Nu luktar hemmet som ett badhus.

Min kartongbit, som jag målade igår, blev så himla bra att jag nästan inte vill ge bort den. Junior har en pärm som hon vill att jag ska pimpa till. Tror att jag gör något liknande med den. Men, det får vänta tills efter jul. Nu vill jag bara ta det lugnt... och kanske tänka ut vad Mannen kan tänkas vilja ha i julklapp... förutom väderstation och nya bowlingskor (vilket jag tycker är helt tråkiga saker att få i julklapp).

Va, är jag fortfarande uppe?

Har varit duktig de senaste 2 veckorna och kommit i säng före 11... även om jag inte somnat särskilt snabbt ändå. Kan fortfarande konstatera att Kunskapskanalen är ett ypperligt sömnmedel, garanterat fritt från biverkningar (om man räknar bort att man vaknar med tvn på mitt i natten). Mitt sömnproblem har i varje fall blivit bättre av att inte dricka kaffe. Alltid något!

Anledningen till att jag fortfarande är uppe är att jag inte hunnit uppdatera mig om all som jag brukar vilja ha koll på. Måste kolla upp min Google Reader, måste kolla upp vad som händer hos Tangie och DST och måste ha lite koll på några andra ställen också. Sen är det mailen som ska kollas. Fast, den går snabbt. Det kommer sällan något där... inte mer än Ellos, som tjatar minst varannan dag om FANTASTISKA ERBJUDANDEN eller SUPERREA! Allt detta hade jag kunnat kolla en normal kväll, när jag ändå inte har något bättre för mig. Men, idag hade jag något bättre för mig. Jag har gjort något så egenomligt som att måla svart akrylfärg på svart kartong. Dagen innan satt jag och sydde i samma bit kartong. Kan dessvärre inte berätta mer än så. Detta är nämligen också en sån sak som kommer att avslöjas senare.

Imorgon är det äntligen skolavslutning. Om exakt 14 timmar är jag nog på väg hem från jobbet och kommer sedan inte frivilligt att sätta min fot där förrän den 7 januari igen. Gud, vad det kommer att bli skönt.

Nej, nu är det bingen som gäller.

Jordbävning

Hur troligt är det att lilla Svedala drabbas av en jordbävning? En jordbävning som mätte 4,7 på Richterskalan? Nä, just det... inte så stor risk. Men, det var just det som hände i morse.

Jag satt vid datorn och skulle kolla in en sak medan Junior skulle göra sig i ordning. Det stora bumpet gjorde att skrivbordsstolen hoppade till och sedan började allt att skaka. Först trodde jag att det exploderat någonstans, men efterföljande skakningar passade liksom inte in i explosionsteorin. Så fort det var över började jag söka efter förklaring. Det stod inget på Sydis och inte heller på TT. Det enda jag hittade var en liten notis på förstasidan hos Skånskan om ett skalv som känts i hela Skåne och att SOS inte visste vad det var. Förklaring fick jag först när vi rattade in Malmöhus på väg till fritids. Förstår också varför Syster skickade ett oroligt sms strax efteråt. Hon bor tämligen nära epicentrum.

Detta var en upplevelse som jag hade kunnat vara utan. Jag tyckte inte att det var ett dugg spännande. Bara jävligt obehagligt. Fattar inte hur folk frivilligt kan välja att bo och leva vid förkastningssprickor!

Vad är det som händer?

För nästan exakt 15 minuter sedan bumpte det till och skakade som fasen. Trodde att det exploderat i någon grannes lägenhet. Junior satt på toa och trodde att hon var yr. Hittar ingen direkt info hos några av våra tidningar och hos TT, inte mer än att hela Skåne drabbades av detta och att SOS inte vet vad det var. Mycket obehagligt var det i allafall!

Brrr...

Som vanligt, efter en timme i ishallen, är jag som en genomfrusen isklump resten av dagen... så även idag. Nej, jag åker inte själv. Det räcker med att knyta 19 par skridskor. Det är ungefär så mycket man hinner innan det är dags att kalla in snorvalparna och hjälpa till att snöra av nämnda skridskor igen. Isklumpsproblemet hjälps inte upp av vår skånska "vinter" med fuktig snålblåst och några plusgrader. Detta är en kyla som söker sig ända in i märgen. Men, men... imorgon är det sista gången denna terminen jag slipper stå och frysa i allafall. Gäller att tänka positivt!

Idag var det Juniors stora dag. På hennes skola är det 3:orna som håller i skolans lussefirande och det skulle ske idag. Tyvärr kunde varken jag eller Mannen delta, men fick höra av Gamla Dagmamman (som nu har sadlat om till kyrkovärd) att det var jättefint och att de var urduktiga. Sedan hade detta lussetåg travat iväg till en av byns livsmedelsaffärer och ställt sig där inne och lussat också. Chefen på bygget blev så till sig att han skänkte 200 kronor till klassen. Klasskassan drygades ut ytterligare av en snäll tant som skänkte 100 kronor. Inte så illa pinkat, tycker jag!

Nu på kvällen var det dags för ännu ett lussetåg och det var fritids som fixade det. Detta blev nog inte riktigt lika stämningsfull och vackert som i förmiddags. I detta tåg var det fler Lucior än tärnor. Det var nästan fler stjärngossar än tärnor...! Men, sjunga kunde de! De var jätteduktiga. Det krävs en hel del för att fylla ett helt kyrkorum med barnröster. Efter lusseriet var det vandring i gåsarad från kyrkan till skolan. Måste sett väldigt roligt ut för bilister som var tvungna att stanna för ett 20-tal lucior, en handfull tärnor, massor av tomtar, en och annan stjärngosse samt en julgran och ren. På fritids bjöds vi sedan på glögg och pepparkaka.

Nu tänker jag stjälpa i mig en stoooor kopp VARMT te och hoppas på att det hjälper mig att töa... åtminstone litegrann.

Kallt

Ännu en kall lektion i ishallen.

En äldre man ringde i dagarna till sin son och berättar att han och mamma skall skiljas efter 45 års äktenskap. Sonen tycker det låter helt absurt men mannen svarar att så här blir det, du får ringa och berätta det för din syster. 

Sonen ringer till sin syster och berättar samma historia och systern svarar ilsket att "det är klart att mamma och pappa inte skall skiljas, jag ringer dem". 

Hon ringer sin pappa och frågar vad som står på och är riktigt upprörd men pappan insisterar. 

-NI skall INTE skiljas! säger dottern, gör inget innan brorsan och jag kommer hem och pratar med er. Sen slänger hon på telefonen. 

Mannen vänder sig om till sin fru och säger: 

-Så var det fixat, båda barnen kommer hem till jul och de betalar resan själva.

17.45

Det var tiden då inlämningen för lördagens Lotto avslutades. När klockan var 17.38 kom jag på att jag inte hade hunnit förnya 10-veckorslappen och skulle snabbt och lätt göra detta. Såg då att jag behövde ladda på med nya pengar. Borde heller inte ta så lång tid... Det hade det inte heller gjort OM inte Sparbanken Finn skulle lägga sig i. Massor av rutor att skriva i... och när allt var färdigt var klockan så klart 17.45! *suckar tungt*

Zzzzz....

Efter att ha skickat iväg ungen till skolan la jag mig i soffan och tittade på tv. Fullt påklädd och under ett duntäcke sov jag sedan i 4 (!) timmar. Gissar att det var välbehövligt...

Magen? Faktiskt något bättre...

Har missat tåget... luciatåget!

Magen bråkar ordentligt och jag är hemma och försöker ta det lugnt. Gissar att det är den senaste tidens arbetsbelastning toppat med julstress som har satt igång det denna gången. Så, här sitter jag... och missar mina gamla elevers luciatåg idag. Synd! Hade gärna velat se det.

Åter till vardagen

Så var alla ungarna på plats igen... oh, jisses vad närvarande de är. Kanske inte i den bemärkelsen att de är intresserade och suger åt sig av den kunskap jag försöker förmedla. Med närvarande menar jag att man helt klart märker att de är 19 stycken och låter och uppför sig som om de var dubbelt så många. Efter två dagar känner jag att jullovet helt klart kunde börja imorgon. Fattar inte hur jag ska stå ut i en hel vecka till... Tack och lov att utvecklingssamtalen är klara i allafall!

Magen bråkar igen fastän jag inte druckit mer än några droppar kaffe den senaste månaden. Vad ska jag nu utesluta?

Förresten, den puckade föräldern kom på utsatt tid... *kryss i taket*

Fri lek

11 barn idag och de har jobbat som små illrar. Som belöning blev det fri lek på eftermiddagen.

Scout, var redo

Julavslutning... med skjorta och märken på. Från och med nu är Junior ingen Minior utan en Spårarscout.

Fryser

Fyra barn barn blev dagens skörd. Nu står jag och fryser i ishallen.

Tråksöndag... igen!

Jag sitter här med öronpluggarna på och lyssnar på Spotify. Mannen ligger i soffan och kollar på stollar som åker skidor. Junior sitter vid datorn och försöker terrorisera mig på MSN med blinkningar och vibbar (men smart som jag är satte jag mig som upptagen... ha!). 

Märkena på scoutskjortan kom på med gemensamma ansträngningar från Mannen och mig. Alla åkte inte på dock eftersom vi fortfarande inte är helt säkra på vilka märken som är vilka. Var ska till exempel de trekantiga sitta och hur ska de sitta? På kårens hemsida visas ett sätt och scoutförbundet visar ett annat. Sedan har vi ett märke som vi är osäkra på om det är ett lägermärke eller ett förtjänstmärke. Tycker att kåren skulle haft en "sy på märken"-kväll för förvirrade föräldrar. Tackar högre makter att det bara är en scoutskjorta som ska fixas... och tycker synd om Mamsen så här i efterhand. Vicket jäkla meck!

Dagen idag kommer att gå i scouternas tecken... i allafall för Mannen och Junior. De ska nämligen stå på den lokala julmarknaden och sälja lotter i scouternas stånd. Jag själv tänker schappa till det stora shoppingcentret i väster för att dyrka Mammon. Även om Junior fortfarande får paket av Tomten får hon några av oss också. Det är inte så lätt att fixa det när hon är med, vilket hon oftast är. 

Har lite pappersarbete som måste göras också inför veckan som kommer. De två sista utvecklingssamtalen måste förberedas... och det är sånt som kan förstöra en hel dag för mig. Det är inget kul och det tar tid och därför skjuter jag upp det så långt jag bara kan.

Oh, ja... får inte glömma att jag ska ta med mig film till skolan. Det är Bajram igen och det är lite osäkert hur många barn jag kommer att ha. I dagsläget verkar det som om jag skulle ha hälften borta, men det kan också vara betydligt färre... eller fler. Vissa har liksom ingen framförhållning (måste kännas märkligt att högtiderna bara kommer trillande över en... typ oj, då... julafton imorgon). Så, har jag och kollegan bara pyttelite barn blir det att titta på film. Fast, det gör inget. Barnen är inte vana vid att se film där de pratar på svenska. Bra lyssningsövning, med andra ord. Tänker ta med mig Horton, även om jag inte tror att de kommer att fatta den.

Syslöjd var aldrig min grej

Har i två (2!!!) timmar suttit och försökt få på Juniors märken på scoutskjortan... utan framgång. När jag kände hur det ångade innanför skallbenet insåg jag det omöjliga. Hur f-n ska man få igenom en helt vanlig tunn synål genom de elefanthudstjocka märkena... och dessutom få märkeshelvetet rakt? Det övergår mitt förstånd. Nu lämnar jag med varm hand över till Mannen, som förhoppningsvis lyckas bättre. Gör han inte det vet jag att vi har textillim (ja, vi har det mesta i limväg) stående i pysselskåpet.

Irritationen har varit stor idag. Den största anledningen är en puckad förälder, som nu... efter att i 3 veckor har vetat att de har utvecklingssamtal nästa vecka kläcker ur sig att tiden de fått inte passar och vill ha en ny efter kl 17.00 istället. De fick för fan en tid som de själv valt! Skrev ett surt svar om att de själv valt tiden och att jag inte har några sena tider kvar. Tänker inte sitta och vänta en hel eftermiddag för att de inte kan ha koll på sina egna tider (och framför allt inte har koll på när deras egna högtider infaller... vilket troligtvis är anledningen till att de inte kan komma). Jag är ingen serviceinrättning och jag bor framför allt inte på skolan. Verkar som om det inte bara är barnen som tror det... *suckar*

För övrigt kan jag rekommendera Per Gessles nya album "Party Crasher".

Sudda, sudda, sudda...

Den senaste timmen har jag suttit och extraherat bilder. För den som inte fattar är det när man väljer ut en detalj i bilden och klipper ut den alternativt tar bort bakgrunden. Eftersom jag är en petmaja måste det bli bra utan några missar. Detta innebär att först tar man bort grovt och sedan är det suddgummi i miniformat som gäller. Sen är det bara till att sudda, sudda och sudda lite till.

Varför sitter jag och gör det?

Ja, det kan jag tyvärr inte avslöja just nu. Kanske får man se runt jul... eller så får man vänta. Vet inte ens om min idé funkar än. Har ju bara börjat på grovgörat än så länge... och det är några timmars suddande till innan jag kan börja göra det roliga.

Annars har väl dagen varit så där. Har haft studiedag och ägnat dagen åt att skriva progressionsplaner i SO. På normal svenska innebär det att vi brytit ner uppnåendemålen i år 5 i SO till år 1, år 2 osv... dvs vad de ska kunna i de olika årskurserna. Eftersom SO-ämnet innefattar geografi, historia, samhällskunskap och religion hann vi inte färdigt med allt, men är ändå nöjd med vårt arbete. Känns som om vi är en bra bit på väg och när det väl är färdigt kommer det att vara avsevärt lättare att sätta de skriftliga omdömena. Detta är något vi efterlyste för minst 5 år sedan... men bättre sent än aldrig.

En trevlig sak som hände idag var att Stora Lillebror gav mig en inbjudan till Spotify. Precis när de lanserade sig signade jag mig på gästlistan, men det blev aldrig något med det. Så, nu sitter jag och lyssnar på lite gammal god musik. Favoriten är helt klart Fade to grey med Visage.

Sen måste jag säga att jag gillar julkalendern. Gillar också att tv-kalendern och radio-kalendern hör ihop. Junior är också ett fan. Det bästa hon vet är när Klas säger "mörkblå paljettbyxor". Vissa roar sig lätt... *ler*

Vänta och vänta

Inväntar utvecklingssamtal nummer 13 av 19. Snart är de äntligen över! Sen är det bara 5 månader tills det är dags igen...

Ömma tår

Tydligen trampade jag... nja, kanske till och med stampade på ett par ömma tår när jag tyckte att det var jobbigt med en bjäfsig hund. 

Jag kan bara säga...

TOUGH LUCK!

Detta är min blogg och på den skriver jag vad jag har på hjärtat. Har du problem med det och känner att du måste komma med korkade kommentarer, så gå inte in och läs här. Det är lugnare för både dig och mig.