Kalaspinglor och bjäfsande

Så har det varit kalasdags igen och denna gången var det Pyttebrorens sambo (som från och med nu kommer att benämnas Kalaspinglan) som fyllde år. Fyllde år och fyllde år... det var i och för sig ett tag sedan, men det var idag hon hade kalas. Jag hade, med Pyttebrorens hjälp, inhandlat några produkter på Lush... vilka jag inte har en aning om vad de var till för, men Kalaspinglan verkade bli glad i allafall. Vilken tur! I påsen fanns också ett choklad som Mannen hittat. Jag som inte är någon chokladkännare fattar som vanligt inget, men det var tydligen inte ett skitchoklad i allafall.

Många kakor blev det och när vi ätit oss mätta på smulpaj kom den stora kaloribomben. Shit säger jag bara! Har lite svårt att beskriva den, men kan kanske försöka. Först var det en chokladsockerkaka eller kladdis i botten. Ovanpå låg ett tjockt lager med frosting med minst 3 kilo socker i. Alltså inget för de som lätt blir stirriga av för mycket socker och definitivt inget för diabetiker. Men, god var den om än lite lätt mäktig.

Trevligt kalas var det, med många skratt och mycket flams... precis som det ska vara när vår familj träffas. Hoppas bara att inte Stora Lillebrors Flamma och Systers McAan blev skrämda. Vi kan lätt bli lite mycket efter vad jag förstått av Mannen. Inte lätt att komma in som ny i detta gäng och jag gissar att det tar ett tag att vänja sig vid oss. 

Lite jobbigt var det dock eftersom Gubben hade asat med sig Bjäfsande Hunden som var störigare än Mamsens Slemmis. Ett enda bjäfsande, hoppande och störande... *suckar*

Julkalender

Årets julkalender är nu upphängd i klassrummet.

Halva veckan är över

Kommer inte ihåg ifall jag nämde det, men detta är helvetesveckan med STORT H!

Lämnade hemmet 7.00 i måndagsmorse och kom hem 21.50. Då hade jag hunnit med att jobba med barnen, haft 5 utvecklingssamtal à 45 minuter och sedan ha en sen kvällsföreläsning. Tisdagen började på liknande sätt men kom hem lagom till kl 17. Dagens morgonprogram följde samma mönster. När ungarna gått hem körde jag 2 utvecklingssamtal à 45 minuter, varav ett av dem var ett åtgärdsprogram (vilket är extra jobbigt). Kan väl tillägga att det tar lika lång tid att förbereda ett utvecklingssamtal som att genomföra det. Morgondagen blir en lång dag också. Slutar egentligen 16.30, men pressar in 2 utvecklingssamtal till och kommer väl vara hemma lagom till 18.30. Kan gissa att jag kommer att ligga i soffan på fredag kväll som en urvriden trasa.

När denna vecka är över har jag betat av en hel del av utvecklingssamtalen, men de är inte färdiga. Har 19 ungar att göra detta med. Som tur är har alla än så länge dykt upp på avtalad tid, men detta är ingen självklarhet. Det brukar var någon som man får kalla ett par 3 gånger innan man får dem till skolan.

Behöver jag tillägga att jag är trött?

Var vi verkligen så?

Var på bio med Mannen ikväll, för äntligen var dagen inne för premiären av Twilight. Eftersom jag inte visste om Mannen skulle få ledigt eller inte, var jag i bokande stund tvungen att välja den tidiga föreställningen. Det var ett stort misstag! De äldsta i salongen var troligtvis jag och Mannen. Resten av högen var galna fjortisbrudar.

Redan innan filmen började kastades det popcorn, pratades, skrattades och skreks det så pass att biovaktis kom in och bad dem dämpa sig eftersom de hördes ända ut till honom. Det hjälpte inte speciellt mycket kan jag säga.

Sedan började filmen... med applåder från fjortisarna. Strax efter det dök Jacob upp... med pip, kvid och suckande. Lite längre in kom så äntligen Edward... och då började de galna tjejerna att applådera! Så fort man kom in lite i handlingen (vilken inte var helt lik boken) OHades och AHades det. När sedan filmen äntligen var slut applåderades det igen.

Min rekomendation är att du köper filmen på DVD och tittar på den en långsam och barnlös söndagseftermiddag... om du nu ska se filmen. Annars tycker jag att du ska läsa boken istället och ska du läsa den, gör det före filmen så förstår du allt vad de syftar på.

Första snön

Den kom idag. Alla ungarna blev som galna. Inte jag...

Trött=dum

Enligt senaste hjärnforskningen blir man dum av att inte sova tillräckligt. Det gäller också om det är dålig kvalitet på sovandet. Hjärnan får inte tillräckligt med tid för att återhämta sig. Sover man för lite eller för dåligt under en längre tid kommer ens hjärnceller att dö undan för undan.

Så, nu vet ni varför jag är som jag är...

Surfittor!

Varning! Detta inlägg kommer att innehålla grova generaliseringar och en del fula ord! Hatkommentarer kommer att raderas eftersom jag anser att du är varnad!

Varför är vissa så snara till att hacka så fort man kommer med ett klargörande? Och varför i hela fridens namn tror de att deras hackande mildras för att man sätter en blinkande smiley efter inlägget?

Ja, jag pratar om ett ganska stort svenskt föräldraforum. Det var där jag upptäckte digiscrapping och även om jag inte hänger där inne särskilt ofta (av olika anledningar) så tittar jag in lite då och då. Lämnar lite tips om jag har. Svarar på frågor om jag kan. Idag fick jag en sur kommentar, MEN med en smiley efter, för en sak jag skrev. Blir lite trött faktiskt. Bara för att de hänger kvar vid samma stil, som de hade 2006 när jag började hänga där, betyder det inte att det är samma som resten av digiscrapvärlden håller på med. Hade de tittat lite längre ut från ankdammen i .se-världen hade de upptäckt att det finns massor av olika stilar och att det sällan finns något som är "nytt"... även om det är det för dem. 

Intoleranta besserwissriga surfittor!

Leksakskataloger

I veckan kom julkatalogerna från både BR och ToysRUs. Det veks hörn för glatta livet och kryssades hej vilt. Jag kom på den briljanta idén att skriva upp allt på Juniors blogg. Det är ju easy peasy att lägga upp en lista i marginalen. 

Efter en timme är jag nu äntligen klar med det och jag kan väl säga att ni får scrolla bra länge för att komma igenom allt.

A men inte B

Minst 3 personer har uttryckt sin nyfikenhet angående mitt avhoppande från mitt CT uppdrag. Dessvärre får ni tyvärr fortsätta vara nyfikna... eller läsa mellan raderna på den andra bloggen (vilket nog heller inte är så lätt).

Premiären för Twilight filmen närmar sig med stormsteg och idag bokade jag 2 biljetter (den ena till Mannen, som säkert snarkar sig igenom filmen) till 18.30 föreställningen. Mamsen lovade att ta hand om Junior under tiden. Med lite tur vill Junior sova över där också, men det får vi se...

Det börjar verka kärlek, banne mig!

Igår eftermiddag ringde telefonen. Mannen svarade och personen (en pojke) i andra änden frågade efter Junior. Mannen gick och lämnade över luren... och sen fick vi oerhört stora öron. Trots den ytterst sparsamma konversation från Juniors sida var det inte svårt att förstå vad det hela handlade om. 

♥ KÄRLEK ♥

Pojken hade tydligen skrivit ett brev till Junior för att fråga chans och han ringde för att fråga vad hon svarade. Men, Junior hade aldrig fått brevet och när pojken fick höra detta frågade han helt enkelt över telefonen. Juniors svar på om hon ville att de skulle vara ihop blev... 

- "Om du vill".

Så, nu börjas det. Det är dags för Mannen att börja leta efter en lämplig hagelbössa och en skön fotölj att ha innanför ytterdörren.

Jag blir tokig!!!

Det finns inget bättre än en unge som kommer upp 100 gånger efter sänggående för att tala om att den inte kan sova. Särskilt underbart är det när man själv är trött och har gått och lagt sig och precis nästan lyckats somna. Det rekommenderas å det starkaste för de som har sömnbesvär *ironi*. Har du redan svid i magen kan jag tala om att det INTE blir särskilt mycket bättre av denna behandling. 

Sen har du den varianten när ungen ligger och småbölar för att man ska komma in och fråga, eftersom hon/han vet att det är sängläge som gäller. Småbölar man, blir man automatiskt täppt i näsan och måste gå upp och snyta sig. Detta kan med fördel göras ett 20-tal gånger.

Ja, i såna här stunder önskar jag att jag aldrig fått den korkade idén att skaffa barn! Nån annan kan gärna få ta över ett tag nu... det är bara att höra av sig. Vi står för frakten och vissa omkostnader.

... eller så klickar du här.

Förvirrad

Sitter här nu och vet varken ut eller in.

Mailet gick iväg och ett svar kom ganska omgående... ett svar som jag inte väntade mig alls. Trodde att det skulle bli ett svar i stil med... vad synd... tack för denna tiden... osv, något liknande det jag fick när jag lämnade mitt andra CT tidigt i höstas. Men, svaret jag fick var totalt oväntat och slog undan fötterna på mig.

Jag, som tidigare i kväll var redo för att sluta, har lite att tänka på de närmaste dagarna...

Jobbiga beslut

För en vanlig dödlig är det kanske inget jobbigt beslut. En vanlig dödlig har nog inte en aning om vad det är jag pratar om ändå. Jag har precis skickat iväg ett mail där jag säger upp mig från mitt CT (creative team).

Big deal! Vad fan är ett CT?

Varje digiscrapping designer av rang har ett CT som promotar deras produkter genom att göra superlayouter, vara värd för tävlingar osv. Som lön för mödan får teamet produkterna gratis. Att vara med i ett CT är inte alla förunnat och jag misstänker att jag lämnar en designer som är på stark uppgång. Det är liksom en fjäder i hatten om man är med i ett team för en stor designer. 

Jag har varit CT hos Tangie Baxter i över ett år nu och det är världens bästa team. Bra designers som bryr sig om sitt CT och för det mesta är det bra grejer de gör. De andra CT-tjejerna är de bästa. Stämningen har hela tiden varit på topp och alla bryr sig om varandra.

Så varför sluta?

Tja, har man tappat gnistan så har man. Jag blir bara stressad numera när det ena kitet efter det andra trillar ut och jag inte kommer på en enda ljus idé. Det jag har gjort den senaste tiden kan man snarare kalla "crap" än scrap. Och känner man sig inte nöjd med det man gör kan man inte heller sälja in det till andra. 

Så ja, det var ett jobbigt beslut att ta...

Vilken morgon!

Den började allt annat än bra. Hade ont i magen igen och det kändes som om jag skulle kräkas precis när som helst. Bet ihop rejält hårt för just nu är det inte läge att vara hemma och vara sjuk. Fick i mig frukost, fick på mig kläderna och sen börjades det... Var fanns min klocka? Var fanns jobbnycklarna? 

Jag visste att de borde ligga på byrån i sovrummet, men det var inte läge att tända lampan för att börja leta. Mannen låg nämligen och trynade allt vad han kunde. Efter en stunds famlande i skumrasket hittade jag klockan, men var fanns nycklarna? Visste att jag tog dem ur fickan när vi skulle hem till Syster, men kunde inte för mitt liv minnas exakt var jag la dem. Klockan gick... Efter 15 minuters letande i skenet av min mobiltelefon gav jag upp och tände sänglampan. Skit samma om gubbskrället fick sova eller inte... jag var SEN! Letade och letade... Drog till och med ut byråerna för att se om nycklarna trillat bakom, men inte. 

När jag var två millimeter ifrån att ta till lipen och ge upp hittade jag dem. De låg inbäddade i Mannens rena tvätt, som JAG hade lagt i hans säng för att HAN skulle lägga undan den på rätt ställe. Hur den hamnade på byrån? Tja, han tyckte väl det var lättare att slänga den där (ca 3 meter från sängen i andra änden av rummet) i stället för på stolen precis vid hans fotände (ca 30 cm från redan nämnda säng). Kan väl säga att stressnivån var skyhög när jag väl var ute från lägenheten. Behöver jag påpeka att irritationen var ännu högre.

Har han plockat in sin tvätt än? Å nej, den ligger fortfarande kvar... *suckar*

Jag har nått mitt mål!

Efter en veckas intesivtvättande, med i genomsnitt 2 maskiner/dag (vilket är precis vad som får plats att torka i lägenheten), har jag nu kommer ner till botten. Tvättkorgarna är undanplockade och all tvätt kommer nu att finnas i mitt fina Elfa-rack. 

Idag har jag dessutom suttit och knåpat ihop en stencil med utvecklingssamtalstider, att delas ut till ungarna imorgon. Det är något som alltid tar emot... lite som att behöva betala räkningar. Det ska göras, men är bara så motigt. Så, nu har man en helvetesmånad framför sig. I år är det värre än någonsin eftersom vi nu är ålagda att ge de stackars barnen skriftliga omdömen. Ännu ett papper att producera... Jag blev verkligen lärare för att jobba som sekreterare igen... NOT!

Har ni sett en yr cachare någonstans?

Mannen är en inbiten geocachare. Så pass inbiten att jag snart börjar tro att han känner sig ensam och övergiven om han inte har sin GPS på sig eller i en omedelbar närhet. Han är så pass inbiten att han får sms så fort en ny cache blir publiserad... Ja, du fattar?

I allafall, Mannen och några andra nördiga cachare bestämde för någon månad sedan att de skulle försöka slå nordiskt rekord i antal hittade cachar under ett dygn. Idag var det den stora dagen. Han gick upp i ottan... tror inte ens att jag registrerade att hans väckarklocka ringde. Vet att den skulle ringa runt 5-tiden. Eftersom de flesta cacharna i Skåne redan är tagna hade de bestämt att dra över till Danmark för att i stort sett länsa hela Själland. Trodde att han skulle komma hem några timmar efter mörkrets inbrott eftersom det inte är helt lätt att leta "skatter" i mörkret, oavsett om man har pannlampa eller inte. Men, klockan är nu snart midnatt och än har jag inte sett röken av honom.

Så, skulle du råka på en galen man med en konstig grej i handen och som yrar koordinater... skicka hem honom är du snäll.

Tack på förhand!

Produktiv dag idag

Man kan väl inte säga att jag var uppe med tuppen direkt... om nu inte tuppar masar sig ur redet runt halv tio. Hade egentligen behövt ännu mer sömn, eftersom jag återigen är inne i en period då det bara inte går att somna på kvällarna. Eller jo, det går att somna, men inte i vettig tid om klockan ringer 5.40. 

Efter frukost fick jag Junior till att packa in paket till Kusin Vitamin, som fyller 5 år idag (Hurra, Hurra, Hurra, Hurra, Hurra!!!) medan jag själv gjorde mig i ordning. Vi hade hyfsat gott om tid innan det var dags att köra... trodde jag ända tills det var dags att gå. Då visade det sig nämligen att Ego-Junior BARA hade packat in det ena paketet, som hon utsåg till det hon skulle ge, och jag därför fick flänga på lite papper på det andra. Klockan tickade på och vi hastade ut genom dörren. Jag in igen efter kamera och snus... och när vi hade kört i ca 30 minuter kom jag på att jag glömt det lilla albumet jag gjort till Kusin Vitamin. SUCK!!! Behöver jag säga att jag var LITE irriterad?

Kalaset avlöpte väl. Träffade Mamsen och Mr B, Gubben, Stora Lillebror med nya flickvännen... och givetvis Syster och Fanny Bunny. Träffade också det nya tillskottet i familjen, Lillprins Bus, som är Systers nyas son... go' som bara en 4-åring kan vara. Kusin Vitamin verkade uppskatta lådan med Äckliga skämtartiklar. Hon är precis i rätt ålder för sånt. Synd bara att pruttkudden var lite trög. Fast den kanske slappar till sig efter lite användning. Det är kanske som med riktiga rumpor att ju äldre desto slappare...? Efter lunch och kladdkaka bjöd Kusin Vitamin, Fanny Bunny och Junior på show och Lillprins Bus skötte jobbet som ljustekniker med glans.

På väg hem från Syster och barn körde vi inom det stora köpcentret och köpte ett Elfa-rack att ha på toa. Nu när tvätthögarna har decimerats rejält, räcker det att ha en sån att stoppa tvätten i. När en korg är full är det dags att köra en maskin. Jättesmart uttänkt av mig, tycker jag faktiskt. Jag är lite fundersam över hur folket på Elfa tänker, dock. Det var inte speciellt svårt att sätta ihop den, men på beskrivningen visade de att man behövde en gummihammare att slå i stagen med. Hur många har en gummihammare hemma? Vi har en sådan hammare, men den är i husvagnen, för en sån använder man att slå ner tältpinnar med. Vad behöver man en gummihammare hemma till... förutom att sätta ihop Elfa-rack då? Att man förstör lacken om man använder vanlig hammare förstår jag, men ändå... Kan väl säga att det gick lika bra med en metallhammare och handduk mellan rack och hammare.

Nya tvättmaskinen är välanvänd vid detta laget. Jag tvättar och tvättar som aldrig förr, nu när jag slipper gå ner i katakomberna och vara rädd för vem som gömmer sig i torkrummen. Det hänger ständigt tvätt på tork... både i badrummet och på torkställningen i vardagsrummet. Men snart så har vi tvättat igenom allt! 

Jag blir bara sååååå trött!

Det slår aldrig fel! Nästan varje gång man träffar Svärmor frågar hon när vi ska gifta oss. Det har vi gjort en gång. Det funkade inte. Att vara sambo passar i allafall mig bättre. Kan man inte bara acceptera det? Och vad spelar det för roll om man är gift eller sambo? Blir vi annorlunda som personer och par om vi är gifta?

Eftersom jag slutat dricka kaffe kom även frågan om jag var gravid upp. Det är också en klassiker... *suckar*. Klart man vill vara gravid när man nyss fyllt 40 och ens första barn är inne på sitt tionde år. Klart man vill börja om från början med matningar dygnet runt, för lite sömn, ingen tid över för sig själv, bajsiga och kissiga blöjor. Om man nu har en längtar efter fler barn, hade man inte satsat på fler lite tidigare då? 

Som sagt, jag blir bara såååååå trött!!!

Tandproblem?

Så var det dags igen...

Snart dags att göra sig i ordning för ännu en familje-get-together med Svärmor och Svågrarna. Jag känner att jag behöver en veckas ledigt till efter denna vecka. Jag har inte hunnit göra något som JAG tycker är roligt än. Hade massor av roliga kortidéer innan vi åkte iväg till Danmark, men de rann nog ut med det äckliga badvattnet (för vad var det de hade stoppat i poolvattnet?).

Mannen har åkt iväg för att införskaffa en längre avloppsslang till vår pyttiga men nya tvättmaskin. Jag längtar tills den är installerad och redo för att spinna loss. Eftersom jag har en viss fobi mot att vistas nere i tvättstugan har den stackars Mannen fått göra hela jobbet (Tack Älskling!), men med en tvättmaskin i lägenheten gör att jag också kan dra mitt strå till stacken.

Nä, dags att hoppa ur mysdressen...