Hela familjen... dvs alla två... trynade som små grisar när jag gav mig ut i morse. Rätt blåsigt men ändå skönt. Musklerna i smalbenen har slutat att protestera varenda gång jag är ute och går och det är helt underbart. Gissar att det är en kombination av bättre jobbeskor och att jag inte går lika slarvigt längre. Har en förkärlek för att låta bli att vinkla upp framfoten och landa på hälen när jag går. Jag sätter alltså ner hela foten... lite som en anka.
Med ett helt galet schema blev det bara gått 1,5 mil denna vecka.
- Posted using BlogPress from my iPhone
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar