Jag är inte en mångordig människa, men detta börjar bli enerverande. Igårkväll försvann rösten och den hade inte återkommit till morgonen (dvs kl 5.30 när jag trodde att jag skulle hosta ihjäl mig alternativt kräka mig medvetslös). Har försökt att prata så lite som möjligt, men det är inte helt lätt när Junior och Mannen frågar mig saker. Så här på kvällskvisten verkar det som om rösten är tillbaka... åtminstone lite, lite så jag fortsätter att hålla klaffen så kanske jag kan jobba på måndag (minns du de där utvecklingssamtalen jag pratade om? Måste hålla tidsplanen...)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar