Jaha, vad kan man säga...?

Kom hem från det "stora" badlandet i Danmark och jag måste säga att jag är besviken. Efter att ha varit på badland i Tyskland trodde jag att det skulle vara något liknande på Lalandia. Tyvärr visade det sig att det inte var så. Efter att ha utforskat de 3 inomhuspoolerna (och då räknar jag inte bebispoolerna eller bubbeldito) tittade Mannen och jag på varandra och sa: Va' de' allt? Snacka om hypat! Lalandia var ett litet snäpp bättre än Karlslundsbadet, men det var ett litet snäpp. Enligt Lalandias reklam är de Danmarks största badland. Då kan man ju undra hur pluttiga övriga är.

Det som badanläggningen ska ha plus för är allt som finns runt omkring. När man tröttnat på att bada (och det gjorde jag ganska fort) kan man spela minigolf inomhus, bowla, åka skridskor, leka i leklandet för de mindre, träna och sporta. Det finns också några olika restauranger att välja på om man inte vill laga sin egen mat i stugan. Ett annat plus, om man som både jag och Junior har anlag för sjösjuka, är att man slipper åka båt.

Men, men... en erfarenhet rikare (även om plånboken inte är det) och nästa gång det blir badland blir det nog Tyskland igen. Jag och Junior får väl dopa oss med åksjuketabletter innan. Det var här vi var när vi var i Tyskland.

Bron igen

Om ca 30 minuter är vi hemma igen. Mer om badvistelsen kommer...

Äntligen på väg

Efter lite bromsproblem är vi nu på väg mot Lalandia. Hade varit lite coolt att plåta Bron men eftersom jag inte har utlandstäckning på mobilen hade jag inte hunnit blogga om det innan telefonen lagt av. Skulle du behöva få tag på oss får du ringa till Mannen.

Hörs på fredag!

Mitt i natten... igen

Jag fattar det bara inte! Det är helt omöjligt att komma i säng i vettig tid. Fast, det är kanske inte så konstigt. Den bästa tiden att sitta och pyssla eller göra annat är när Junior och Mannen ligger och sover. Det är bara min tid... ingen som säger "maaaaaammaaaaa" eller babblar ohejdat när jag sitter och läser något jätteintressant på engelska (det är Mannen som gör så mest). Jag tycker om när det är tyst (så tyst det nu kan bli när Mannen snarkar så att tapeterna håller på att rulla av väggarna och gardinerna fladdrar) och ingen stör mina tankar.

Jag borde verkligen ligga och snarka ikapp med Mannen. Imorgon bär det av till Danmark och det stora badlandet Lalandia. Där ska vi bada så mycket att vi kommer att se ut som russin och ha simhud mellan tårna (dvs i 4 dagar). Så det är nog bäst att jag går ut och städar undan på köksbordet efter mitt senaste pyssel (som faktiskt inte var ett kort).

Så var denna dagen också slut...

Vaknade mitt i natten av att Mannen gick upp och sedan gick och la sig igen. Kollade klockan och frågade om han inte skulle jobba, för i såfall var han sen. I mitt omtöcknade sinne la jag till en timme i stället för att dra ifrån (ställde inte om klockan innan jag gick och la mig)... jag, som gav ett jättebra tips igår. Men, så hade jag heller inte sovit mer än ett par tre timmar och var nog inte helt vaken. Efter denna villervalla kunde den stackars Mannen inte somna om, och det tog en stund för mig med.

Vaknade till liv igen med världens huvudvärk. Junior och jag tog det lugnt och hade inga planer på att göra nåt speciellt... särskilt inga utomhusaktiviteter. Dagens väder har inte varit direkt upphetsande... regn och blåst. Lagom till lunch, och lagom när jag fått världens idé och satt och gjorde en mall i PSP, gick plötsligt strömmen. Så, helt plötsligt fick vi fart och gav oss ut trots allt, för hur kul är det att sitta i skumrasket hemma och vänta på att strömmen ska komma tillbaka? Junior ville absolut till en leksaksaffär för att köpa en häxklädnad till scouternas Halloweenfest imorgon och vi behövde ändå inhandla lite mjölk, ost och sånt... men njutbart var det inte där ute.

Och nu är det dags att gå och lägga sig. Jobbedag imorgon och sen bär det av till Lalandia i 4 dagar. Får se om vi har simhud mellan tårna när vi kommer hem igen...

En snabbis...

Två kort uppe i andra bloggen. Det är det understa jag inte blev nöjd med och gjorde om (som jag inte har bild på).

Oj då...

Hur kunde klockan bli så där mycket nu igen? Nåväl, imorgon får man ju tillbaka den där timmen som snoddes i våras och då gör det inte så mycket om man skulle sova länge. Klockan är ändå inte så mycket när man vaknar.

Ni vet väl knepet för att komma ihåg om klockan ska ställas tillbaka eller ställas fram?

På sommaren tar man fram utemöblerna och grillen. Alltså, klockan ska en timme fram.

På hösten ställer man tillbaka utemöblerna och grillen (borde i allafall). Alltså, klockan ska en timme tillbaka.

Plätt lätt... easy peasy!

Mitt lilla projekt som jag påbörjade igårkväll/natt blev inte så bra när det var klart. Så här i efterhand vet jag hur jag borde göra, för givetvis satte jag mig att göra ett likadant kort. Jag själv är den värsta kritikern och blir det inte bra första gången är det bara till att göra om. Denna gången blev det mycket bättre. Synd att jag inte tänkte efter lite innan jag gjorde det första... Men, det är lätt att vara efterklok.

Hade tänkt lägga upp båda korten på den andra bloggen, men har inte kommit så långt (kommer imorgon... eller rättare sagt, senare idag). Att göra kort både tar långt tid och har mycket efterarbete. Jag är van vid att bara behöva spara mina alster i ett format som passar för gallerierna och sen lägga upp dem. Med kort är det lite annorlunda. Först måste de fotograferas. Sen in med dem i datorn och trixa lite med ljus, beskärning och sedan minska ner för webben. 

Ikväll, lagom till Mannen gick och la sig (han ska upp i ottan för att jobba), satte jag mig att fixa till projektet. Sedan, i rena farten, gjorde jag ett grattiskort till Pyttebrorens sambo, som snart fyller år. Lyckades hitta ett papper, som jag tror faller henne i smaken. 

Nu har jag bara ett litet problem... Jag producerar kort i mängder, men är ingen kortskickande människa. Vad ska jag göra med allt?

Yes!

1 500 kronor fattigare och jag är redo att fortsätta med mina projekt, som jag började med i natt... eller kan man kalla det tidig morgon? Det som jag blev mest glad för att hitta var de små bokbindningsringarna, som jag letat mig fördärvad över. Blev så glad att jag köpte 4 paketer på raken, för vem vet när jag ramlar över såna nästa gång? Hittade något som jag ska skriva till Tomten om... en Zutter Bind-it-all (den behöver inte vara rosa). Med en sån och lite cardboard från Mannens jobb och jag kommer att kunna göra album lekande lätt.

Dags att gå ut i köket, koka en stor balja äpple och kanelte och sätta igång med att limma och fixa. Projekten måste bli färdiga innan det blir mörkt. Måste nämligen plåta dem och det blir inget bra om jag inte har lite dagsljus.

Tiden är ute!

I skrivande stund är det exakt 53 minuter sedan tiden gick ut för att svara i tävlingen vad det var jag pysslade med. Då det inte var någon som svarade får jag behålla priset för mig själv... och jag tänker INTE tala om vad det var, så det så...!

Borde sova nu, men hittade ett litet projekt jag bara var tvungen att börja på... så nu ser köksbordet ut som ett bombnedslag igen. Nåja, Mannen får nog plats att äta frukost där imorgon. Han får helt enkelt hålla sig till sin del av bordet. När väl Junior känner för frukost har jag nog pysslat färdigt (så långt jag kan) och kan plocka undan efter mig. Min "taperunner" har tagit slut så jag kan ändå inte göra färdigt, men imorgon kör vi till Pema... och jag tänker köpa på mig ett rejält lager. Tänker inte gå till dyra Panduro om jag inte är i akut kris.

Om du är digiscrappare tycker jag att du ska ta en titt hos Tangie Baxter CT blog (se länk i listan). Denna veckan är det jag som har hand om veckoutmaningen och jag vill ha in riktigt många bidrag. Om deltagandet är så lågt som det har varit sista tiden (samma person har vunnit alldeles för många gånger pga för lågt deltagande) borde det vara easy peasy att håva in priset på $10 presentkort i Tangies shop. 

Jaha, så blev det en massa pysselsnack i allafall. Verkar som om det inte går att hålla sig ifrån det, oavsett vilket språk jag skriver på. Å andra sidan är det mest sånt som snurrar i skallen just nu.

Glömde ju...

Det är snart fredag och tävlingen pågår fortfarande...!

Tedrickande och klistriga fingrar

Som nybliven kortmakare måste jag bara säga... aaaaaaaaaaaaaarg! Vilket jäkla klister är bäst att använda till att limma fast saker på kortet? Senast inköpta klistret var en roll-on historia. Verkade lovande, men funkar inget vidare på blanka papper eftersom själva rollern låser sig och limmet flödar. Gluedots funkar inte heller så bra om man ska limma ett papper. Blir lite för fladdrigt för min smak. Jag vill att hela pappret ska sitta fast. Jag är lite allergisk mot limstift... har alldeles för dåliga erfarenheter av det (att det inte håller), men har förstått att det finns nåt superstarkt. Kanske något som jag ska hålla ögonen öppna efter?

Ju mer kort jag gör desto mindre sugen är jag på att digiscrappa. Har helt tappat sugen. Det är till och med så illa att jag överväger att lämna mitt CT. Blir bara så stressad när mina designers spottar ut kit på löpande band och bara tanken att behöva öppna Paint Shop Pro och producera något i storleken 12"x12" får mig att känna kräkkänslor. Frågan är om denna block kommer att gå över inom rimlig tid eller jag behöver en låååååång paus?!

På snorfronten inget nytt. Ingen nämvärd feber men totalt igenbombad snok... Stackaren! Imorgon blir det pyssel vid köksbordet för vår del. Junior hade hittat någon pysselsida på nätet och gjort ett jättehäftigt pop-up Halloweenkort. Jag var faktiskt inne i Svarta Hålet idag och organiserade i röran, i hopp om att hitta den där försvunna boken (vilket jag gjorde... låååångt bak) så nu skulle hon kunna köra lite symaskin också om hon känner för det. Vi får väl se vad det bli. Nu är det i allafall dags att krypa till kojs, för även om jag bara varit hemma idag och haft det lugnt var jag ändå uppe innan Fan fått på sig tofflorna.

Hosta och snor

Efter en helg med massor av skoj och bus, frisk luft och för lite sömn protesterar Juniors kropp. Hon har åkt på världens förkylning och måste stanna hemma från skolan. Givetvis har vi ingen nässprej hemma så jag får ta mig till apoteket så fort de öppnar.

Som vanligt när jag är hemma från jobb får jag dåligt samvete. Jag vet ju hur tufft det är när någon saknas i arbetslaget, för alla har sin givna plats och gör sina saker. Saknas det en får de andra jobba dubbelt och hela planeringen och schemat kastas om. Jag vet att jag har rätt att vara sjuk... att jag har rätt att vara hemma och vårda mitt sjuka barn, men ändå finns det dåliga samvetet där. Korkat, jag vet... för vem tackar mig i slutänden för att jag gick och jobbade när jag var sjuk eller trattade i mitt barn Alvedon och lämnade henne i skolan i allafall? 

Så vad kommer dagen att innehålla?

Tja, säkert kommer Junior att sitta en del vid datorn... och troligtvis jag med (bevisligen gör jag ju det nu :o)). Junior har varit inne i Svarta Hålet och kastat lystna blickar på symaskinen, men som tur är är den inkilad mellan en massa saker så det är inte helt säkert att ta ut den. Tur för mig vill säga... inte för Junior. Jag älskar inte att agera syfröken. Dessutom är jag inte helt säker på att den gamla harven fungerar som den ska. Det var ett bra tag sedan den var framme och användes. Gissar att den behöver ett och annat stänk av olja, var man nu ska göra det.

Panduro Hobby... min nya last

Den senaste veckan har jag varit där inne och handlat inte mindre än 3 gånger! Först lite lim, dubbelhäftande tejp, gluedots och lack. Nästa gång blev det lite mer dubbelhäftande tejp, skalpell, mer lim och lite ribbon (kommer inte på vad det heter på svenska). Denna gång blev det lite hård kartong i kortstorlek, mer lim, en annan sorts gluedots och lite stuvbitar tyg till Junior. Behöver jag säga att alla de pengar jag sparat in på att digiscrappa tar jag igen med råge nu. Borde snart ha ett VIP-kort eller åtminstone rabatt på hela sortimentet med lim.

Det är inte klokt vad allt kostar och då har jag ändå bara köpt det absolut nödvändigaste. Jag behöver inga stämplar. Det sköter datorn. Jag behöver inga papper. Jag har hela datorn full av dem. Men lik förbannat går det på flera hundra varje gång jag går ut ur den affären. Tror att det får bli en sväng till Pema utanför Hörby i helgen. De hade lite bättre priser och ett avsevärt bättre sortiment. Behöver lite fler sorters ribbon (hmmm... kan det heta band, tro?).

Oj då...!

Märks det att det varit mycket den senaste tiden? Inte mycket bloggande har det blivit på senaste tiden. Fast, å andra sidan har jag ändå inte haft mycket att skriva om. Livet har mest handlat om jobbet och det tror jag nog inte du är speciellt intresserad av. Jag hade i allafall inte velat läsa en massa gnäll... för det är vad det hade blivit.

Junior är på scoutläger. Hon åkte igår och kommer hem imorgon. Som vanligt när hon är borta en längre tid blir både jag och Mannen handlingsförlamade och vet inte riktigt vad vi ska göra med all den barnfria tiden. För, visst MÅSTE man, enligt Föräldralagen, passa på att göra en massa de få gånger barnet/barnen är på annat håll? Visst måste man åka någonstans, göra något, gå och hålla varandra i handen, gå på bio, gå ut och äta...? Jag blir mest trött av sånt. Jag har passat på att upptäcka en ny hobby. Hobbyn involverar skalpeller, saxar, lim, gluedots och en massa pilliga saker. Det hade inte funkat att hålla på med det med Junior hängande över axeln. Hon hade så klart också velat pyssla... vilket troligtvis hade inneburit lim överallt och ett eventuellt besök på akuten. Skalpeller ÄR vassa! Mannen tycker nog att jag är tradig. Han har mest hoppat (kanske inte bokstavligen då) mellan soffan och datorn. Nu ligger han i badet för vi ska nog gå och äta nåt idag. Jippie, då slipper jag plocka undan allt mitt grejs som ligger över hela bordet!

Är du nyfiken på vad det är jag pysslat med är det bara till att hoppa över till min andra blog. Den finns i listan intill och för att göra det lite mer spännande tänker jag inte tala om vilken det är. Kom tillbaka hit och skriv en kommentar i detta inlägg och tala om vad den andra bloggen heter och vad det är jag gjort. Har inte funderat ut nåt pris, eftersom det var ungefär 2 sekunder sedan jag kom på att jag skulle ha en tävling, men jag kommer nog på nåt. På fredag drar jag en vinnare...

Det var en dag...

... och nu är den nästan slut. Har inte mycket att säga om den... den VAR. Det blev gympa, det blev långa och många möten och jag körde som en galning hem för att avlösa Mannen. Nu ser jag fram emot att hoppa i säng och sova riktigt, riktigt hårt och gott (som om det skulle hända!?).

Tisdag morgon...

... och ute är det mörkare än i en "sme´röv".

Snart dags att åka iväg och slita i sitt anletes svett, vilket med stor sannolikhet kommer att hända. Gympaläraren var sjuk igår och jag tror inte att han kommer idag heller. Detta innebär att jag ska ha gympa med Ungarna idag. DUBBELSUCK!! Det räcker att ha ansvaret för deras gympa 1 dag i veckan. Så kul är det inte! Sedan är det tisdag idag och det betyder låååååång dag, med möte efter möte på eftermiddagen. TRIPPELSUCK!!! När mötena är avklarade är det bara till att kasta sig in i bilen, köra hem och avlösa Mannen, som ska iväg till bowlingträning. KVADRUPPELSUCK!!!!

Är det konstigt att jag har ont i magen?

... ska bara...

I sann Alfons Åberg-anda "ska jag bara". Klockan är rätt mycket och jag ska upp tidigt. Mannen, som ska jobba förmiddag, ska upp ännu tidigare och jag vet hur svårt det är att somna om efter att hans klocka har ringt... om det ens är lönt. Det rör sig bara om 45 minuter eller så... och dessutom väsnas han.

När vi var och handlade idag gick jag en runda in på Panduro Hobby och kom ut några hundra fattigare, men med en ganska tung påse med lack, akrylfärg, mera lack, spatlar och chipboarböcker. Mannen skickade jag in i affären bredvid för att skaffa matt fotopapper (vilket verkar näst intill omöjligt att hitta på vanliga ställe). Gissar att jag kommer att få fullt upp med att klippa och klistra nästa helg när Junior är på scoutläger.

Lunch/middag

Dagens kulinariska måltid intas på McD.

Yummy! (ironi)

Söndag igen... hur gick det till?

Måndag morgon och veckan känns oändligt lång... och sen rullar det bara på. Rätt som det är har det plötsligt blivit söndag igen. Hur gick det till, liksom...? Är det bara jag som tycker att veckorna springer iväg onatuligt fort? Kanske är det så att jag har en liten tidstjuv gömd nånstans här hemma? Vi har ju redan en elak hustomte, som gömmer saker, så det är inte helt otänkbart. Om det är så, vad ska han ha tiden till? Eller är det bara en liten elak jävel till, som tycker om att ge folk ångest? Hustomten och Tidstjuven är kanske rent av syskon... typ Evil and Evil's evil brother. 

Nu är det så att vi inte enbart besväras av Tidstjuven utan av den elaka Hustomten också. Han har gömt en bok jag behöver i skolan och jag kan inte hitta den någonstans. Med stor fara för mitt liv har jag till och med varit inne i Svarta Hålet (aka Klädkammaren) och letat, men utan resultat. Hur ska man blidka en elak liten Hustomte? Går det överhuvudtaget? Kanske är det så att jag bara ska låtsas skita i det hela så att han tröttnar? Men, jag behöver ju boken! Om det var stor fara för livet att ge sig in i Svarta Hålet är det inget emot att gå ut på balkongen, där Lumpsamlaren nr 1 (aka Mannen) har sin stora samling. Misstänker att den kanske, kanske kan ligga nerpackad i en papperspåse... under något... som inte jag har lagt där...

Middagen igår blev precis som jag hade förutspått... och Junior kom i säng alldeles för sent (ca 3 timmar senare än vanligt). Mannen hade fått förhållningsregler. Började han tjafsa skulle jag gå därifrån och ta tåget hem, vilket jag troligtvis ändå inte gjort eftersom det är rätt oartigt mot värden. Det var inget Mannen vågade chansa på, för det räckte med att jag gav honom den Stränga Blicken när det började bli lite för tjafsigt otrevligt OCH det hjälpte faktiskt! Att jag inte kommit på det tidigare... 

Tror att vi ska dra oss iväg mot det stora köpcentret i väster för att inhandla lite förnödenheter. Har inget bröd hemma, ingen fil och jag får väl bunkra upp med lite nytt te (blä).

Middagsbjudning med ångest

Att vara social dagarna i ända påverkar min fritid. När jag är ledig vill jag inte träffa nåt. Jag vill bara ta det lugnt och rensa min hjärna. Jag vill inte behöva vara trevlig och intresserad av andra. Jag vill bara få en chans att bara vara mig själv. 

Men, detta är något som jag upplever som inte socialt accepterat i samhället idag. Är man ledig måste man fylla varje ledig minut med att göra saker och träffa människor.  

En helg med planerade saker och träffar innebär att jag inte är utvilad mentalt när måndagen kommer, då jag måste vara 110% topp för att inte energivampyrerna ska ta kål på mig.  De saker och träffar som suger mest kraft är det som man bara måste och inte egentligen känner för att göra. 

Har ett bra exempel... middag hos en lite egendomlig släkting, vars middagstider är åt det sydeuropeiska hållet, vilket inte alltid passar så värst bra när man har barn. Är det bestämt en viss tid kan man ge sig fanken på att man inte äter förrän ett par timmar senare... för maten har inte ens påbörjats när man kommer... och detta innebär att man kommer att vara där halva natten innan man kan få komma hem igen. Under denna träff kommer det att inträffa minst 2 högljudda diskussioner, då värden och en eller flera av middagsgästerna har helt olika syn på saker och ting, vilket värden har svårt att ta (dvs vill diskutera tills den som inte tycker lika ger upp och tycker lika för att få lugn och ro).  

En sån träff blir det idag och gissa om jag ser fram emot den? Kan väl säga att jag hellre hade fött barn, fått ett gallstensanfall eller haft halfsfluss OCH urinvägsinfektion samtidigt. Skulle kunna säga att jag ser fram emot den som en böld i r-ven, men det är en kraftig underdrift... så pass illa är det. 

Så, jag borde kanske förtränga ångesten och hoppa in i duschen... *suckar tungt*

PS. Håller på med ett mini-hybrid-album (finns det ett sån ord egentligen?) till ett mycket speciellt litet yrväder, som snart fyller 5 år. Hade hellre hållit på med det.

Twilight

Har du hört talas om Bella Swan, Edward Cullen och Jacob Black?

Personerna ovan hittar du i en bokserie, som Stephanie Meyer har skrivit. Det är en bokserie,  som egentligen var tänkt för ungdomar, men som den engelskspråkiga befolkningen världen över är som helt tokiga i. Jag fick reda på om böckerna genom ett amerikanskt scrapforum jag hänger på och började undra vad all uppståndelse var om och när jag råkade snubbla över tre av böckerna på Bokia kunde jag inte låta bli att köpa dem. Den fjärde och sista boken kom i augusti och är ett definitivt avslut på hela serien. 

Jag har läst böckerna på engelska, men vet att några av dem finns översatta till svenska också, och du borde kunna hitta dem på ungdomsavdelningen i din bokaffär, om du är intresserad av att läsa dem men inte orkar harva igenom de engelska (även om de är lättlästa).

Den 21 november kommer filmatiseringen av första boken till Sverige, enligt den officiella sidan. Vi får väl se om den kommer upp på en bio nära mig, men en sak är säker, jag KOMMER att gå och se den... hur länge än jag måste vänta.

Här kommer en försmak:

freda´... freda´... freda´... weeeeeeeeeeeee

Fredagen är den bästa dagen på hela veckan och den allra, allra bästa tidpunkten på dagen är den mellan 13.10 och 14.15. Då har ungarna gått hem och jag och kollegan C kan sitta och slappa i personalrummet och prata lite skit, ev också prata igenom måndagen som kommer.

Nåt speciellt som hänt idag? Njaä... bråken mellan skolorna, som startade i tisdags tydligen, har fortsatt även idag. Med att riskera att låta som mina ungar så är det de andra som börjar. De travar ner till vår skola under deras lunchrast och börjar mucka gräl, kasta sten, förolämpa de av våra lärare som är ute, slå på både barn och vuxna, kasta sten... ja, du fattar? Incidentrapporter skrivs i parti och minut och rektorn polisanmäler. Frågan är... vad händer? Varför kan inte den andra skolans lärare ha någon som har lite koll på vägen till vår skola. Den är bara några hundra meter mellan skolorna, så jag tycker inte att det borde vara något större problem egentligen. Jag försöker i allafall att se till att inga av våra små ungar är på fel ställe och leker. De får snällt hålla sig till vår del av skolgården för att vi snabbt ska kunna kalla in dem när det drar ihop sig.

Det roliga (eller tragiska) i det hela är när vi har pratat om bråken i klassrummen så har jag fått höra att "de andra" har knivar, "de andra" tog ett litet barn med sig, "de andra" slåss med knivar OCH pistoler, och framför allt... "de andra" tog en bebis och dödade den. Gud vet vad dessa ungar får allt ifrån! Hoppas att det bara är från filmer, som absolut inte är avsedda för 7-åringar. Men jag misstänker att de får se mer än jag vill veta hemma på gårdarna.

Te, te och mera te

Kan säga att med stor sannolikhet finns det inte en enda gnutta engelskt blod i mina ådror, för om jag hade haft det borde jag gilla teblasket jag häller i mig i tid och otid. Jag förstår inte att folk ens kan tycka att det är gott... eller det kanske är så att de har vant sig vid att dricka det? Eller har de blivit uppfödda på det och vet inget bättre? Det enda jag kan säga till teets fördel är att det är rätt mycket godare kallt än vad kallt kaffe är, och då är jag ändå en sån som inte har något emot att dricka kallt kaffe. Bästa sorten? Earl Grey!

Dagen idag har inte innehållit några större överraskningar eller ens något att hetsa upp sig över. Skulle möjligtvis vara damen på vägen hem, som körde i 60 på 90-väg, som bromsade in vid varje avfartsväg och som saktade ner och väjde för en lastbil som låg i påkörsstäckan... vilket innebar att jag nästan körde och krockade. Var så irriterad att jag faktiskt använde min tuta idag... och det säger allt om storleken på irritation?! Glömde kolla in vad det var för en typ när jag körde om, men gissar att det var en gammal nucka, som glömt glasögonen hemma och inte hade någon co-pilot.

Junior har premiärbloggat idag och jag vet att hon hade blivit själaglad om du lämnade en kommentar. Länken till hennes blog hittar du i inlägget under detta eller i bloglistan här till höger. Du vet att du kommit rätt om du ser nåt väldigt, väldigt, väldigt fruktansvärt rosa.

PS. Ser att man fortfarande kan kommentera mina nyare inlägg! Wow! Fattar bara inte varför det inte går på de gamla, förutom mobilbloggsinläggen...

Kvällsbabbel

Vilken tur att det inte gick att lämna kommentarer, för tänk om jag hade varit tvungen att backa ur mitt erbjudande att agera mänsklig syrafontän. Vad skulle inte en terrorist kunna få för sig? Stjäla allt mitt snus? Klippa sönder nätverkssladden? Spela sönder Wii-gitarren? Det är nämligen så att efter en hel dags tedrickande (bläää) mår magen ganska bra (förutom när jag ätit, så jag får väl slopa det som nästa sak... kanske gör under för figuren?). 

Överlag har det faktiskt varit en ganska bra dag. "Ungarna" har faktiskt inte missat så mycket när jag varit borta, tack vare min underbara kollega C och den inte alltför underbara gamla madamen H, som agerat vikarie (jag brukar hota barnen med att H kommer som vikarie när de är för jävliga... kanske lite elakt men det brukar hjälpa och ändamålen helgar medeln). När jag skulle hämta in ungarna idag på morgonen utbröt ett jubel när de såg mig. Gissar att det inte var så mycket för att de fick se mig utan för att de skulle slippa H som vikarie. Pratiga till tusen har de varit, men jobbat bra har de gjort. För en tjej trillade polletten ner och hon fattade plötsligt hur man skulle läsa (HURRA!). Tack och lov att Ramadan och Bajram är över så att allt kan återgå till det normala!

Eftersom det inte kom några kommentarer angående Juniors eventuella bloggande (se post nedan angående uteblivna kommentarer) tog jag beslutet att låt ungen blogga. Jag får väl sitta som ett över-jag och censurera efter hand. Fixade till en väldigt rosa Blogger-sida till henne (som enligt min åsikt är avskyvärt ful, men som i en 9-årings ögon är jättefiiiiiiiiiiiiiiiin). Namnet på bloggen kom vi på med gemensamma krafter. Förstår inte varför hon ratade "Livet enligt Svea Surskånk" eller "Bland dammråttor och silverfiskar"... jättebra förslag, ju! Till slut blev det i allafall "Stora tankar för ett litet huvud". Jag sa först "Stora tankar för en liten hjärna", men jag tror inte att hon lyssnade så noga. Tror att jag hade fått mig en "dish" eller en "dusch" (<- coola ljudeffekter). Än så länge har hon inte skrivit något, men gissar att det kommer nåt imorgon. 

Kommentarer

Kollar in bloggen och ser att kommentarerna fullkomligen öser in... *ironi*. Fast, det är ju inte så konstigt för jag upptäckte precis att det inte finns någon möjlighet att kommentera inläggen... inte mer än de som jag skickat med mobilen. 

Har röjt rundor för att hitta felet, men hur jag än vrider och vänder på det och var jag än klickar och klickar ifrån hjälper det inte. Att kolla in Bloggers "Hjälp" är inte till någon hjälp. Det är väl snarare så att jag smått börjar skrika "HJÄLP!!!!!". Vet inte om jag ska börja slita mitt hår eller bli galen först.

Åter till att lösa gåtan med den försvunna kommentarsfunktionen...

2 sekunder efter postning av detta inlägg och jag är rätt övertygad om att jag faktiskt BLIVIT GALEN, för nu fanns det en liten kommentars grej längst ner i inlägget, vid sidan om tiden. Var kom den ifrån och varför kom den just nu? Vad händer om jag postar nu då? Kommer den lilla fnuppen att försvinna igen? Måste bara kolla... 

Magsyra och magont

Man behöver inte vara någon Einstein för att förstå kopplingen mellan de två sakerna... och jag tänker inte fylla hela denna post med mitt magproblem igen. Kan väl bara säga att det känns som om jag skulle kunna användas som syrafontän vid något terroristattentat just nu. Så som det bränner i halsen kan syran säkert fräta hål på det mesta den kommer i kontakt med. Så Osamas kompis, om du har ett bra erbjudande att komma med är det bara att lämna din mailadress i kommentarerna så hör jag av mig. Men du, vi pratar om sexsiffriga belopp här...

Junior har pratat om att hon vill ha en blog att skriva på. Det är ju kul att hon vill använda datorn och att uttrycka sig, men frågan är om jag vill att hon skriver på en blog. Är man 9 år är man inte så noga med vad man skriver och hur mycket man lämnar ut om sig själv och andra. Är man 9 år är man naiv och tror gott om alla andra. Jag skulle kunna vara medmoderator, men för mig känns det inte heller rätt. För mig är en blog som en dagbok och en dagbok ska ingen annan gå in och peta i. Någon där ute som har några tankar? Hör gärna av dig... skriv en kommentar.

PS. Denna post skrevs igår, men internetanslutningen fick samarbetsproblem lagom tills att jag skulle posta den... om du undrar.

Magont

Kom aldrig iväg till jobb i morse. Gick upp i tid, käkade frukost och gjorde mig i ordning... DÅ satte magknipet och illamåendet igång. Trodde att jag skulle kräka rakt över Junior när jag skulle väcka henne. Så, det blev till att stanna hemma idag igen. 

Magen har alltid varit mitt stora bekymmer... och då menar jag inte utseende och storlek på den, utan det som är innanför skinnet. Funderar på om det är nåt speciellt jag inte klarar av att äta längre (utöver de vanliga grejerna), men fattar ingenting. Just nu kan jag bara äta rostat bröd utan att må illa efteråt. Skulle i och för sig inte förvåna mig om det är magkatarr. Det är ju rätt stressigt och det blir gärna lite väl mycket kaffe på jobbet (även om jag har skurit ner betydligt på kaffedrickandet). Det får bli skonkost imorgon också (rostat bröd och mineralvatten) och ännu en avstressningsdag hemma.

Bara timmar kvar nu...

Fick mail från Svenska Spel idag. Tyvärr var det inget glädjebesked... såvida man inte anser att 2 rätt och 3 rätta tilläggsnummer på Lotto (vilket inbringar 0 kronor i vinst) är något att hetsa upp sig över. Jag hade inte haft något emot att gå in till chefen imorgon och lämna in min uppsägningsansökan. Nu får jag snällt masa mig upp ur sängen imorgon bitti kl 05.40 när klockan ringer.

Jag hatar söndagar!

Fikadags

Hemma hos Svärmor och dricker kaffe... och fryser.

Psykbryt och frukostflingor

På höstlovet ska Familjen åka till Lalandia i Danmark. Lalandia är ett stort badland och detta är något som Junior tjatat om sedan koltåldern. Nu ska det då äntligen bli av... någon som hon har sett fram emot. 

Vid frukostbordet undrade Junior plötsligt om vi skulle åka med SAS när vi ska till Lalandia. Gissningsvis himlade vi lite med ögonen och svarade att vi kommer att åka med Volvo. Först tappade hon hakan och sedan började det stora skyfallet. Hon hade trott att Lalandia var ett land, där man åker för att sola och bada. 

Storm och regn

Så var det söndag igen... och en tråkig sådan. Ute är det storm och regn... en perfekt dag att stanna inne och bara mysa runt. Tyvärr, är vi tvungna att ta oss ut i pissvädret. Klockan 12 ska vi vara hemma hos Svärmor och fika. Inget jag har någon större lust med, men det är bara till att bita ihop och se glad ut.

Middagen igår hos Mamsen var trevlig. Maten var god, till och med Junior tyckte det (och hon är ju lite speciell när det gäller sås och sånt). Hunden höll sig lugn (önskar att hon kunde hålla tungan för sig själv bara) och sällskapet var trevligt. Tack Mamsen! *kramar*

Det blev lite sent igår innan Junior kom i säng. Vi kunde inte åka hem förrän Lilla Melodifestivalen var slut, så hon var väl i säng strax före kl 23... lite väl sent för henne. Hoppas bara att det inte blir några problem att få henne i bingen ikväll. Skola imorgon ju. 

Nä, nu är det dags att gå och äta lite frukost... om vi har något hemma. Kom på igår på väg hem att brödet visst var slut, och ingenstans var det öppet. Vi får väl se vad vi har hemma...

Lördagsmiddag

Om någon timme eller så är det dags att åka hem till Mamsen för att äta middag. Det var ett tag sedan vi sågs... i allafall jag och Junior. Mannen passade på att träffa henne när han var inne på akuten med sin hals häromnatten. Om det blir någon mer än vi som kommer har jag ingen aning om. Det får komma som en överraskning.

Annars är det en slö lördag här, mycket slö. Alla sov länge... i allafall efter att Mannens gamla telefon hade lagt sig ner och dö (den ropade på hjälp) och frukosten blev ännu senare än vanligt. Det var så pass att det rent tekniskt inte ens kan kallas för frukost, om man nu inte är dansk. Junior spelar nåt hästspel på datorn, Mannen och jag har spelat GH tillsammans (jag på gitarr och han på bas, vilket funkade alldeles utmärkt) och nu är det snart dags att hoppa in i duschen.

På scrapfronten intet nytt. Har helt tappat stinget. Har som vanligt inga roliga bilder och jag har inget roligt material att använda. Alla har fått spel på att tillverka höst- och halloweenprodukter och det har jag ingen lust att använda. Jag hatar hösten och halloween firar vi inte ens! Vi får väl se vad som händer...

Guitar Hero

Som jag skrev i andra bloggen köpte vi Guitar Hero förra helgen. Jag började spela "Karriär" på den lättaste nivån men körde fast när jag var tvungen att duellera med nån tjomme. Det gick bara inte att slå honom... speciellt inte när jag hela tiden missade noterna, som kom i rasande fart. Sen hjälpte det ju inte heller att jag inte fattade riktigt hur det hela skulle gå till. Blev lite trött på att hela tiden bli slagen så jag lät det vara några dagar... plus att jag kollade instruktionsboken för hur det hela egentligen skulle gå till. 

Ikväll satte jag mig att spela igen. Efter lite uppvärmning tog jag mig i kragen och gav mig fanken på att den jävlen skulle slås... och jag klarade det! Nu har jag spelat igenom hela nästa runda och nu ska jag duellera med en ny, som jag inte kommer ihåg vad han heter (Slash?!). Stört omöjligt eftersom det rätt som det är kommer lite blåa noter... jag som är helt inkörd på grön, röd och gul. Jag blir helt ställd, tappar koncentrationen och takten och då passar han på att zappa mig med någon cool grej.

Nu har Mannen satt sig att spela. Han har inte lika mycket övning i kroppen (och inte så mycket taktkänsla heller - vilket gör att han aldrig vill dansa) så det går väl lite si och så. Fast, han kan i allafall skylla på att han är sjuk och måste dopa sig med penicillin, diklofinak och panodil (halsböld, som för övrigt sprack i natt... mmmmmmm *not*).

Junior kom hem från discot och verkade lite besviken. Hon trodde att det skulle bli mer dans (som om det skulle hända på ett lågstadiedisco med tramsiga pojkar) och att det skulle finnas något gott att handla i kiosken. Men, nu har hon i allafall varit på ett disco... med nagellack, ögonskugga och mascara...

Cool länk!

Klicka här!

Första discot

Har precis varit och lämnat Junior på hennes första disco. Hon var lite nervös innan. Syns det?

Varför ännu en blog?

Tja, varför inte? Det kostar ju inget, och gratis är bra... eller?

Nä, sanning är den att jag är skittrött på att skriva på engelska. Man behöver tänka så mycket och ibland orkar man bara inte vrida och vända på allt för att utrikiska folk ska fatta vad man menar. Eftersom kommentarerna inte haglar in på min scrapblog har jag ingen aning om ifall jag gör mig förstådd eller inte. 

Varför inte bara pensionera den engelska och bara skriva på svenska i fortsättningen?

Ja, det hade jag kunnat göra, men... (alltid kommer det ett men):

• digiscrapparna är mestadels engelskspråkiga.
  
• mitt creative team och min designer är engelskspråkig och den engelska bloggen fungerar som reklamkanal emellanåt.

... så, det får alltså bli två separata bloggar.

Kommer det bli en massa scrapping på denna sidan också?

Hm, bra fråga. Det vet jag faktiskt inte just nu. Troligtvis inte. Gissar att jag kommer att svamla en massa om vad som finns i mitt huvud (och då menar jag inte nödvändigtvis en massa om min hjärnas anatomi och funktion). Men, innan jag börjar svamla på ska jag se om jag kan pimpa till sidan lite.