Tjutet i öronen är värre än någonsin. Är så trött att jag ständigt går omkring och är yr men kan ändå inte sova. Vaknar i ottan och ligger bara och stirrar på väckarklockan och räknar timmar och minuter tills det är dags att stiga upp...
... till ännu en yrslig dag på "dårhuset" med ännu mer tjut i huvudet...
... till ännu en dag med känslan av att vara konstig och utanför för att jag inte tycker och känner som det förväntas av mig...
... till ännu en dag av frustration eftersom jag, av hänsyn till människor jag älskar, inte kan förklara varför jag tycker och känner som jag gör.
J, M och J... jag älskar er och önskar att saker och ting hade varit annorlunda.
3 kommentarer:
Stackars dig som har det så jobbigt nu. Du är inte konstig, du får tycka och känna det du känner,det måste vi acceptera. Vi älskar dig inte mindre,tro aldrig det. Kramar från mamsen
Vi är älskar dig med!
Och jag har absolut inga invändningar mot hur du känner. Du vet bäst vad du behöver.... En dag har du kanske du vill förklara?! Just förklaringar är vi inte bortskämda med i vår familj.....
Kära syster!
Kommer du att lyssna?
/den som inte har brytt sig
Skicka en kommentar