(sjukt och sjukt... det beror på om man är fettskrämd eller inte)
Jag får inte i mig tillräckligt med fett och ändå tycker jag att jag gör allt för att fylla dagsransonen. Det är grädde hit och majonäs dit. Smör och kokosfett i massor, men ändå är det inte tillräckligt. Fast idag tog jag i så jag nästan kräktes och då fick jag i mig för lite proteiner. Nåväl, får väl äta lite mer sånt imorgon istället.
Har inte exakt koll på när jag slutade med kolhydraterna helt. Började lite lugnt med att dra ner på dem innan jag helt slutade, men kan helt säkert säga att det i allafall är 3 veckor nu. Efter övergångsbesvären med jävulsk huvudvärk och enorm trötthet kan jag konstatera:
Jag är gladare.
Jag har bättre tålamod.
Jag orkar mer - både fysiskt och psykiskt.
Mitt skinn är inte lika torrt längre.
Mina finnar är i stort sett försvunna.
Jag somnar lättare.
Jag behöver mindre sömn.
Magen är inte bubblig och gasig (vilket också innebär att fisandet har i stort sett upphört).
Jag är aldrig småhungrig.
Jag är aldrig sugen på något sött.
Jag har inte längre ont i magen och kan också dricka kaffe.
Behöver inte längre ta medicin mot halsbränna och sura uppstötningar.
Samlar ingen vätska i kroppen.
Jag vet att det låter skumt att äta denna oerhörda mängd fett. Jag hade själv svårt att fatta att det skulle funka, och för mig funkar det verkligen. Nu med facit i hand står det helt klart att en kolhydratrik kost inte funkar för min kropp. Vilken tur att jag upptäckte det innan jag åkte på högt blodtryck, blodproppar och typ 2 diabetes...!