Hilton Long Beach resort, Hurghada

Resan började sjukt tidigt på tisdagsmorgonen. Man hann knappt lägga sig förrän det var dags att gå upp igen. Klockan ringde 3.30 och vi begav oss iväg till flygplatsen innan klockan 5. När vi kom fram sniglade sig incheckningskön sig fram. Trodde aldrig vi skulle komma iväg.

Här hemma var det massor av snö och kallt som tusan. Efter 5 timmars flygfärd kom vi till ett lite blåsigt Hurghada men med en temp på ca +25. Flygplatsen där var ett helt hysteriskt kaos. Först skulle man få en stämpel på sitt visumpapper. Sedan till nästa "kö" för att visa visumpapper och få ett klistermärke i passet. Efter det skulle man visa visumet igen. Miljoner människor och alla stod huller om buller. Trots detta kaos tog det ändå inte mer än en timme för att komma av planet och in i transferbussen.

Kom till hotellet och "skrev" in oss. Fick reda på att lämna våra väskor utanför lobbyn. När vi fått vårt rumsnummer skulle vi bara gå ut och säga till en "bell boy" vilket nummer så skulle de köra våra väskor till rummet. Själva fick vi rusa in till en av matsalarna för att äta lunch innan de stängde. Snacka om att vi var förvirrade. När vi kom ut till våra väskor igen blev vi och våra väskor transporterade med golfbil till vårt "hus", som låg längs med stranden.

Strand och strand... inte med våra svenska mått kanske. Grovt packad grus...

Vattnet var klart och salt och höll ca 20 grader. Junior snorklade och såg några fiskar utmed stranden. Dykskolan på hotellet hade gratis provdyk i deras pool, som Junior testade. Detta gav mersmak och hon och Mannen gav sig ut med en instruktör och tubdök vid korallrevet vid hotellet (en ca 10 meter ner...)

Julafton tillbringades i solen och med badande... såklart. Det kändes helt skumt att ligga vid poolen och höra julsånger strömma ut från högtalarna.

Innan middagen kom Jultomten.

Vi spelade lite biljard, men jag gav upp eftersom jag suger duktigt på det. Hade också minigolf på hotellet, men det gick inget vidare det heller. Gissar att det berodde på att det var helt fel årstid... eller så var det för att banorna var helt snea och vinga och att klubborna saknade handtag.

Junior hittade lite svenska kompisar. Här med Astrid från Borås.

Det fanns många pooler på vår resort, men alla var inte uppvärmda. Den som Junior och kompisar gärna var i höll ca 29 grader, vilket kändes som att hoppa ner i ett badkar. Inte speciellt avsvalkande. De andra höll ca 20 och även om det var svinkallt att doppa sig svalkade de lite bättre.

Vår städnisse hade dille på att slänga blommor i sängen. Jättefint, men lite att plocka undan...

Exakt vad M och S står för har vi fortfarande inte kommit på. Kanske Mannen och Subban?

Mycket mer än slappande, sol och bad blev det inte. Mannen och Junior gav sig iväg in till Hurghada en dag för att cacha medan jag passade på att bränna mig lite på stranden.

All inclusive är min melodi. Väldigt avslappnande när man vet att man inte behöver ge sig ut och leta efter någonstans att äta. Behöver inte springa runt med en massa pengar heller. Bäst gillade Junior den fria glassen och alla efterrätter (munkar efter frukost och efterrätter efter lunch och middag) och all fri läsk.

Det som var jobbigt var alla försäljare som sprang omkring och ville ge oss massage, ut på snorklingsturer och liknande. Fast det var mest jobbigt de två första dagarna, sedan kom de ihåg oss. Det som var allra jobbigast var alla nyrika ryssar som fanns på hotellet. Mer otrevliga människor har jag aldrig träffat på.

Från +27 till -1 på 5 timmar

Så här mysigt hade vi det i förmiddags och nu sitter man och huttrar.

En utförligare reseberättelse kommer kanske senare...

God Jul!

Vill bara önska alla en riktigt God Jul!


Hoppas att ni varit snälla och att Tomten kommer med riktigt bra julklappar.
Hoppas att julmaten smakar.

Snart hemma igen

Stackars barnet till 2 LCHFare bara krävde ett besök på hamburgersyltan... för där får hon ju aldrig äta annars.

Tjockaste pandan

Dan före dagen D

Imorgon bär det av och idag har vi en del att fixa, förutom att packa då. Borde ha varit iväg redan men Mannen sitter på dass och Junior framför TVn och spelar nåt Wii-spel i nattlinnet. Bara jag som är nästan färdig...

Tar det aldrig slut?

Mannen och Junior är iväg på nåt caching event en bra bit iväg. Även om Mannen har haft körkort i typ 100 år och några månader hoppas jag att de tar sig hem igen utan problem...

Hatar vinter!

Skönt att vi snart ska iväg.

Hur det gick?

Jag var nog nervösare än alla barnen tillsammans. Sitta och plinka gitarr inför hela skola och även hjälpa ungarna med sjungningen är inget som står överst på min önskelista, anytime.

Föreställning 1 skulle precis börja. Då kommer biträdande rektor springande och talar om att rektor sitter fast i bilkö och hinner inte till jultalet och att hon får ta det istället. Sedan kommer 1:orna och ber oss ändra om lite i programmet för läraren som ska spela inte hinner förrän 20 minuter in på programmet. Men, på något konstigt sätt fixar vi och donar och avslutningen blev alldeles underbart perfekt. Ungarna klarade det galant, trots att särskolebarnen (som också var  i publiken) lät en del.

Föreställning 2 gick lika bra, men där har jag ett och annat att säga om publiken. Det satt en del på främre raden som buade och kom med trista kommentarer. Hade varit önskvärt att deras lärare plockat bort dem. Men, mina ungar struntade i dem och körde på ändå och gjorde ett strålande jobb... igen.

Efteråt fick vi mycket beröm av skolpersonalen och jag är mäkta stolt över alla barnen. Trodde aldrig vi skulle fixa det... speciellt inte efter träningen igår.

Så var det över och nu är det JULLOV!!!

Nu så...

Snart

Imorgon får vi se hur ungarna fixar det. Genrepet idag var inget vidare...

5 dagar kvar...

... och helt ärligt vet jag inte hur jag ska orka. Vet att det kommer att gå på nåt sätt, men just nu känns det rätt kämpigt. Även om utvecklingssamtalen inte är speciellt roliga är det tur att jag har såna imorgon. Vill gärna få dem ur världen innan det är jullov.

Bio

Undrar hur långt reklampasset kommer att vara...

Flera veckor efter premiären ska vi se New Moon och nog fan är här en massa fnissiga fjortisar! Än kastar de dock inte popcorn på varandra.

Nytt husdjur

En riktig tröttis är det och bästa platsen att ta sig en tupplur är bland mina skräckisböcker... alltså ingen vekling.

Att virka med en bortdomnad tumme är ingen hit. Inte heller att brodera...

Mönstret till katten kan man hitta här.

Rudolf?

Var med Mamsen idag och innan vi åkte hem fick Junior en blinkande tomte med magnet. Det finns många sätt man kan använda en blinkande tomte med magnet på...

På morgonpromenad

Ska sitta med ledningen hela dagen.

Tomt

Förvisad från mitt klassrum sitter jag och snörvlar i ett tomt personalrum.

Ja, jag har åkt på världens förkylning igen...

Kallt

2x50 min i ishallen idag. Sen rastvakt på det.

Kan det bli bättre?

Luciatåg

Kallt som fanken var det!

Panik

Ungen ska lussa på byn och linnet var för långt. Övervägde att använda häftapparat.

Tur att det kommer att vara mörkt ute...

Dum i tummen

Kanske inte är helt rätt för jag är inte dum i tummen. Däremot är tummen dum. Den domnar och det gör det en bra bit upp på armen. Mycket störigt och jobbigt. Gissar att det är en nerv i kläm någonstans. Vete fanken vad jag har gjort... vänsterhanden dessutom så den jobbar ju inte ihjäl sig direkt.

Hoppas att det snart försvinner!

Bara onsdag...

 Är helt fel i veckan. Igår trodde jag att det var onsdag och givetvis fortsätter jag på det spåret. Tjatade på Junior om engelskläxan när jag kom hem eftersom hon glömt boken i skolan... men läxan är ju till fredag och det är INTE (tyvärr) fredag imorgon.

Jäkla vecka att vara lång!

Inget är som väntans tider...

Jag säger bara utvecklingssamtalstider. Är så trött!

Hell week has begun

Kommer hem sent varenda dag denna vecka. Längtar redan till fredag!

Som bonus vaknade jag lite efter 4 i morse och kunde inte somna om.

Livet är en fest!

AudioSpot studio

Ganska nyss hemkommen från ett lyckat flickkalas.

Junior hade önskat sig ett spektakulärt 10-årskalas och jag hittade en studio där man kunde ha kalas... och idag var det dags. Det började med en gruppbild. Sedan gick 7 förväntansfulla unga damer in i studion och sjöng in 3 låtar. Adrenalinet flödade och var de inte toppade redan stoppade vi dem fulla med godis, kakor, läsk och tårta medan vi väntade på att mixningen och bränningen av skivorna skulle bli färdig.

Junior var nöjd och det verkade som om hennes kompisar var det med.

Kan definitivt rekommendera detta. Hade själv kunnat tänka mig att sjunga in en låt eller två.

AudioSpot studio hittar du här.

Snart dax

Väntar på resten av girlsen...

Eid Mubarak!

Lugn dag idag. Det är bajram...

Jag hade kunnat leva med att alltid ha 6 barn.

Trött!

Det är lite mycket just nu, precis som det brukar vara vid denna tiden på året. Jag säger bara utvecklingssamtal. I år är det värre än vanligt eftersom jag inte har tillgång till mitt klassrum särskilt många eftermiddagar. Inte många tider och ett evigt pusslande. Måtte alla föräldrar komma för annars blir det kris!

Som lök på laxen eller grädde på moset blev jag intvingad i någon sorts kompetensutveckling på högskolan 1 gång i månaden. Kanske låter som en sommarbris, men det förutsätts att vi ska göra en massa, vilket vi inte får någon tid till från skolans sida. Jag ska alltså fixa allt vanligt arbete plus det där andra också.

Sen har jag en redovisning att fixa till inför vår studiedag. Jag älskar verkligen redovisningar.

Veckan efter har arbetslaget möte med ledningen där vi ska prata om vårt arbete. Detta ska ligga som grund för rektors verksamhetsberättelse. Så, där måste också skrivas nåt.

Som om inte allt det andra räckte, ska vår årskurs ha ansvaret för julavslutningen i år.

Konstigt att jag går omkring med ständig hjärtklappning och inte kan sova om kvällarna?

Tradigt

Varje morgon står jag och väntar på att kopiatorn ska bli varm.

Klädprovning

Bästa sättet att tillbringa en söndag? Sittande utanför ett provrum?

Naaaaa, tror inte det!

Intesiva repetitioner

Nästa söndag går Junior och 9 av hennes kompisar in i en studio för att spela in en skiva. Junior har valt några inte allt för lätta låtar att sjunga så nu pågår intensiva repetitioner på hennes rum. Vad sägs om t ex "Take a chance on me" (ABBA) eller "Thank you" (Amy Diamond)? Det duger ju inte riktigt med låtsasengelska längre...

Skivinspelningen är ett mycket försenat födelsedagskalas, som troligtvis kommer att bli mycket uppskattat.

Träningsvärk

I vårt tema Hälsa och Miljö pratar vi om kroppen och just nu håller vi på med musklerna. Jag hade kommit på den genialiska idén att ha ett gympapass med olika övningar där barnen skulle rita in på en människa vilka muskler som användes i de olika övningarna. Fick visa en hel del eftersom barnen inte riktigt förstod hur vissa övningar skulle göras.

Idag var det rätt mycket kvidande på de flesta över att de hade ont i framför allt lårmusklerna och bröstmusklerna. Kan säga att jag också har rätt ont...

Plötsligt händer det!

Verkar som det blir sol idag... som omväxling.

Så jädra förbannad!

Idag när jag kom hem från jobbet deklarerade Junior att hon nog var sjuk. Hon hade tagit tempen och den var på 38,7. Mmm... misstänkt baconfeber. Kände på henne och hon kändes rätt varm. Konstigt nog verkade hon ovanligt pigg för en sådan temperatur. Jag blev mer och mer misstänksam och när jag vid sängdags ställde henne mot väggen erkände hon att hon inte mått jättebra i skolan och tagit tempen när hon kom hem. Dessvärre visade den inte särskilt mycket för att vi skulle låta henne vara hemma från skolan så hon hjälpte den lite på traven genom att värma den lite under varmvattenkranen.

Så, nu ska bara Mannen ringa och berätta för sin chef att han kommer till jobb imorgon trots allt...

Nu är jag trött på detta!

Förra helgen var jag sjuk, men kämpade mig på jobb i allafall. Har varit borta allt för mycket redan, tyckte jag. Orkade kämpa mig fram till onsdagen, då det inte gick längre och jag gick hem så fort ungarna slutat. Nu mår jag bra igen, men hur länge? När åker jag på nästa skit? Har liksom verkligen INTE tid nu... Har precis suttit och knåpat ihop alla (eller rättare sagt FÅ) tider till utvecklingssamtalen och de börjar om en vecka.

December kommer att bli rätt intensiv om jag säger så... *suckar*

... mörkt det är i huset...

Jättemysigt och så... i allafall den första timmen. Nu börjar det kännas lite tjatigt.

Ja, det är strömavbrott och har varit ett tag. Börjar bli extremt kaffesugen.

Vilken helg!

... och då inte i positiv bemärkelse!

Det var längesedan jag var så dålig i förkylning som jag varit i helgen. Halsen helt raspig, helt stopp i näsan, ont i kroppen... framför allt i höfter och händer, huvudvärk och värkande ögon och feber. Lågtempare som jag är kom jag aldrig upp i mer än 37,6 men det är rätt mycket för mig.

... och lika fort som den kom, lika fort börjar den ge med sig. Jag satsar på att gå och jobba imorgon, trots rossel, snörvel och lock för öronen. Har inte riktigt råd att stanna hemma igen... inte efter att just betalat julresan (kortet skrek av smärta).

Gjorde färdig den där Hello Kittyn trots allt och missade systerdotterns kalas pga ovanstående så jag vet inte riktigt hur mottagandet blev.

Baconfeber

Började känna mig lite vissen på morgonen och när jag inte ens orkar tjata och skälla på ungarna... DÅ är jag hängig. Även om vi håller på med LCHF och käkar bacon i parti och minut tror jag inte att det är just baconfeber jag åkt på utan en hederlig gammal rejäl förkylning. Verkar bli ett sånt år då jag åker på alla ungars åkommor.

Jag är en ömhuding!

Skrev ju om att vi var och tog vaccin inför vår utlandssemester. Alla tre fick en spruta mot hepatit A och jag fick även en cocktail av kikhosta, polio, stelkramp och difteri.

Dagen efter syntes det inte ett spår på varken Mannen eller Junior. De hade inte ens ont på stickstället. Jag däremot hade världens bulor på BÅDA stickställena och  SKITONT! Idag är det en enda stor bula över hela alltet och det gör fortfarande ont, dock inte lika illa som igår, då jag knappt kunde röra armen alls. Undrar varför min kropp reagerar så...

Om några minuter ska jag köra iväg till Pyttebroren och Kalaspinglan för att hjälpa till att flytta... hur mycket hjälp jag nu kommer att vara.

Att göra en Hello Kitty...

Systerdottern fyller snart år och tänkte göra mig till och virka en Hello Kitty. På mitt nya favoställe etsy.com finns massor av snygga mönster, men eftersom snåltarmen sög extra hårt (speciellt efter den allt annat billiga vaccineringen igår) tänkte jag att jag skulle frihanda fram nåt. Tänkte att det inte kunde vara så svårt...

Gick ut hårt med huvudet. Efter två uppdragningar var jag hyfsat nöjd med formen. Öronen funkade på 3 försök. Fylla, sy ihop, sätta ögon och brodera lite. Tja, inte alltför illa. Sen var det kroppens tur. Efter 5 (!) uppdragningar tyckte jag att den kunde duga och fyllde med granuler för att Kitty skulle kunna sitta bra. Sydde ihop och blev helt trött. Tänkte att den kanske blev bättre när den fått armar och ben, men nu tänker jag mer att den ska förpassas ner i de bortrationaliserade amisarnas korg för visst ser det konstigt ut om en Hello Kitty är något stympad? Skulle kunna vira bandage om henne och säga att det är en skadad Hello Kitty och att hon VISST ska vara så! Det är det senaste från Japan, FAKTISKT!

Ont, det gör ont...

... men både på natten OCH på dagen.

Jag, som inte direkt älskar sprutor, var och fick vaccinationer igår inför vår Egyptentripp. Eftersom det typ var 100 år sedan jag fick stelkrampsspruta och dessutom inte fått den sista poliosprutan fick jag även dessa i en härlig cocktail. Just idag känner jag att den cocktailen gav en rätt besk eftersmak. Ja, ja... jag vet att det är bättre att ha ont lite i armen än att få difteri eller polio och sånt, men det hjälper inte mig nu. Det gör ont. Det räcker att t-shirtens ärmtyg nuddar skinnet för att det ska göra asont... och då har vi inte ens pratat om att RÖRA armen. Givetvis högran då...

Sovit? Tja, mellan gångerna jag vaknat och de har väl varit en så där 1 00 000 000 000 gånger.

Jag skulle ha agerat flytthjälp imorgon och jag är rädd för att jag nog mest kommer att vara i vägen. Bäst att jag börjar träna mig på de käcka tillropen. Inte ens de känns särskilt käcka i dagens läge...

En mindre...

Svea tröttnade på oss. Det var ett enda tjatande om olika sorters ost dagarna i ända. Hon packade sin lilla väska och KRÄVDE att vi skulle köra henne till Mamsen. Vet inte om Svea vet vad hon gett sig in på. Mamsen har varit med om surskånkar innan...

Tekniska museet

Mannen och Junior spelar nåt spel där man ska fånga ballonger. Kan säga att det var lite olika stil på spelandet. Troligtvis var det meningen att det skulle spelas på Juniors vis... dvs med mycket rörelse. Mannen tog det coolt och sträckte ut en arm lite då och då.

I ubåtshallen

Junior inspekterade omgivningarna.

There's a new boy in town...

Labbmusen Alfred (efter Alfred Nobel) älskar att experimentera. Alla tändare och tändstickor har fått plockats bort eftersom han inte kan låta bli att tutta på sina hemmagjorda blandningar.

Det var ett stort misstag att ge honom "Lille Kemisten" och alla experimentböcker, det inser vi nu.

Han älskar sin vita labbrock och sina skyddsglasögon.

Fröken Surpuppa

Hon hänger där uppe för det mesta och tycker att hon är jordens medelpunkt. När hon upptäcker att hon inte är det blir hon sur och är en allmän dyngspridare. Hon vill alltid höra hur duktig och förträfflig hon är, men har sällan ett snällt ord över till andra.

2 månader kvar...

... tills vi åker till Hurghada.

Lilla musen Ester (efter Ester Williams) är redan beredd.

Hon har fått på sig bikinin och simdynan, för än är hon inte lika duktig på simmandet som sin namne. Just nu får hon nöja sig med att sukta i resekatalogerna...

En mus är en mus är en mus... eller?

Exempel 1

Exempel 2

Exempel 3

Exempel 4

Exempel 5

Ganska lika med konformat huvud, runda öron, tjock kropp där långa armar och något kortare ben är fastsatta. För på hur många olika sätt kan en mus se ut på? Mina möss är förresten en utveckling av exempel 4.

Varför detta inlägg?

Fick nyss en rätt trist kommentar om att "mina" möss är en ripp off av kommentarlämnarens möss. Hade dock varit trevligt att få veta exakt vad det är hon anser jag kopierat. Är det kroppsformen? Är det kläderna? Är det att mina möss också får namn? Är det att jag försöker dokumentera dem?

Eller är det rent av så att hon är rädd för konkurrens?

Är det det sistnämnda kan du vara lugn. Mina möss kommer inte att flytta pga pengatransaktioner. Mina möss blir bortadopterade till människor jag känner... om de ens lämnar hemmet.

Den trista kommentaren valde jag att inte ens publicera.

Emigranten Klara

- Va, ska jag flytta! utbrast Klara. Vart, vart?

Snabbt fick jag gå och leta fram kartboken för att visa.

- Vilket stort land! Vad är det för ett? undrade Klara.

Jag fick förklara att hon ska till ett ställe i USA som heter Erie och ligger i delstaten Pennsylvania, inte speciellt långt ifrån New York (även om avstånd är relativa).

- Vilken tur att jag har ett eget pass!

Klara blir den första musen som lämnar vårt hem och det är med blandade känslor från min sida. Klart att det ska bli spännande att skicka iväg någon jag gjort och glädja någon annan med min skapelse. Samtidigt är det min musbebis...

Ja, vad blidde det?

Delfiner är söta och intelligenta varelser, men fy fan för att virka dem!

Junior kom hem i fredags med sin plyschdelfin som hon gjort i slöjden och önskade sig en virkad bebisdelfin. Jag letade upp ett lämpligt mönster och vi fixade fram garn i lämpliga färger. Sen började helvetet. Skiten skulle inte virkas runt utan det var två delar som skulle sys ihop för att få kroppen. I mönstret stod det att man skulle sy på avigan (som man brukar) för att sedan vända allt till rätsidan. Mmmm... visst! När jag sytt ihop halva delfinen insåg jag att det aldrig skulle gå att vända stjärtfenepartiet ut och in... och mycket riktigt... det gick INTE! Så, fram med sprättaren och sprättade så klart av fel tråd så det var bara till att dra upp en bit och göra om (när jag väl kommit på vilken rad jag var på).

Aldrig mer en delfin!

Guess what...

Ont i halsen, lätt feber, huvudvärken från Hell...

... så har min vecka i stort sett ut.

I min hemmavaro har jag gjort vissa upptäckter...

Svea Surskånk - en mus med vissa attitydproblem. Gissningsvis är det vår ost det är fel på. För lite camenbert och brie gissar jag. Skulle inte förvåna mig om hon en dag flyttar till någon med en drös franska ostar i kylen.

Tjocka Berta - hon har minsann inget emot våra tråkostar. Hon äter det hon kommer över och hon kommer snart att skickas på slankeläger.

Sixten blev lite sur över att jag fotograferade tjejerna och inte honom. Han ställde sig i sin bästa fotopose och KRÄVDE att han också minsann skulle fotas...

... och vem smög inte fram när Sixten blev plåtad om inte Axel - en blyg liten muspojke.